- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
257

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - När Sverige blev neutralt och upphörde att vara »kolonialmakt»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det var skandinaviska känslosträngar, som åter dallrade,
och gamla sympatier för Frankrike, som blossade upp.
»Frankrikes seger är», hette det i en av våra mest lästa
tidningar, »likbetydande med rättvisans seger. Preussens seger
däremot innebär orättvisans, godtyckets och våldets triumf».[1]

Men vi ej blott visade tyskarne vår ovilja — vi
underskattade dem också på ett sätt, som visade en oförsvarlig
okunnighet om denna nations utveckling på senare tid. Lika
förvänd var den gängse uppfattningen här hemma av vad
»junkern» Otto von Bismarck dock var för en karl.

När nu tyskarne — den skandinaviska folkmeningen till
trots — voro oförsynta nog att segra, då förklarade den
upplysta nordiska opinionen, att telegrammen därom voro bara
preussiskt skryt. I Norge blev man så förbittrad över detta
slags nyheter, att telegrambyråns chef måste i utlandet
telegrafiskt beställa »några franska segrar» för att lugna en
upphetsad folkopinion. Sedan gjorde det ju inte så mycket,
att notiserna måste dementeras igen.

Men när kriget var över och tyskarne kände sig riktigt
säkra i sadeln, fann Bismarck lämpligt att ge oss en
admonition i form av en skrivelse, som tyske ministern i
Stockholm fick överlämna till svenska regeringen. Skrivelsen
hade formen av en undran över hur den fientliga stämning
mot Tyskland uppkommit, som gav sig tillkänna i konungens
förtroliga yttranden, i regeringens åtgärder och i pressen;


[1] De nästan enda undantagen från denna ton i tidningspressen
utgjorde vad som skrevs i Dagens Nyheter och i Göteborgs
Handelstidning. Där framhöllo S. A. Hedlund och Viktor Rydberg, att trots
all den sympati, man måste hysa för Danmark mot Preussens
våldspolitik, var det dock den här gången Frankrike, som bar blodskulden,
ansvaret för att det blivit krig, »men icke det fria, ädla, ridderliga
Frankrike, som vandrade i spetsen för tidevarvets högsta idéer, utan
kejsardömets, napoleonismens, militarismens, bigotteriets och
börsvingleriets Frankrike, vars seger vore att betrakta som en olycka för
mänskligheten». I kampen mellan detta franska rike och det
germanska Tyskland kunde man ej annat än önska seger åt Tyskland, ty
en sådan seger »skulle medföra Tysklands enhet, vilken skulle giva
åt den germanska stammen den styrka, han måste äga mellan de
slaviska och romanska folken».

De båda tyskvänliga tidningarnas hållning kunde av entusiasterna
för Frankrike naturligtvis ej förklaras på annat sätt än med — klingande
mynt från Bismarck!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free