- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
265

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Den stora kraftmätningen mellan frihandlare och protektionister

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

näringar. Och ännu gynnsammare skulle naturligtvis denna
utveckling arta sig, om även industrin samtidigt erhölle ett
lämpligt tullskydd.

Detta ville frihandlarne inte tro på. Ty om livsmedlen
fördyrades, så måste ju industriarbetarne ha högre löner,
vilket i sin tur skulle medföra en fördyring även av
industrivarorna, som motvägde jordbrukarnes ökade köpkraft.

Verkliga förhållandet torde väl dock i regel vara, att
fördyringen av industrins produktionskostnader i denna
kretsgång inträder senare än livsmedelsfördyringen.
Under mellantiden är jordbrukarnes köpkraft större än
förut och kan alltså under den tiden verka stimulerande på
industrin.

Den stegring av levnadsomkostnaderna, som spannmålstullarna
måste föra med sig för folket i dess helhet och särskilt
nu för industriarbetarne, ansågo protektionisterna för
övrigt att man kunde högst väsentligt motverka genom
nedsättning av kaffetullen och andra finanstullar, som nog —
menade man — tryckte nästan lika hårt som spannmålstullar.

Men då kvarstod i alla fall den frågan: Var skall statsverket
få ersättning för finanstullarna? Här hade man ju
ingen annan utväg än ökade direkta skatter i stället. Och de
höra ju onekligen i alla fall med till det som ökar
levnadsomkostnaderna.

Ja hur man vrider och vänder på detta problem, kommer
man in i en cirkelgång. Man ser, hur svårt det är att
avväga olika samhällsklassers ekonomiska krav mot varandra
på ett sätt, som samhället i sin helhet mår bäst av under
de för tillfället rådande ekonomiska förhållandena. Det
argument mot spannmålstullarna, som protektionisterna hade
svårast att gendriva, var dock, att dessa tullar drabbade
de mindre bemedlade tyngre än de förmögnare medborgarne,
ty bröd måste ju de fattiga ha i lika stor mängd
som de förmögnare eller snarare i ännu större mängd än de,
som kunna omväxla mera med andra födoämnen. Och ej
nog med det: ju fler munnar en familjeförsörjare har att
mätta, desto tyngre drabbas han av sådana indirekta skatter
som livsmedelstullarna.

Ett annat argument, som framfördes mot tullarna, var,
att de frestade statsverket att leva över tillgångarna. Hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free