- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
270

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Den stora kraftmätningen mellan frihandlare och protektionister - Försvarsfrågan och Axel Rappe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


För övrigt är det icke alltid säkert, att skyddstullarna ge
verkligt skydd åt den näringsgren, de äro avsedda att hjälpa
upp. Det kan nämligen hända, att de fördyra en produkt så
mycket, att folk mera allmänt går över till att ersätta den med
någon annan vara. Så ha frihandlarne kunnat påpeka, att
den tull, som avsett att skydda smörtillverkningen, blev en
mycket kraftig skyddstull — för konkurrenten margarinet!

Litteratur:

Arthur Montgomery, Svensk tullpolitik 1816—1911.

Abbé Coignard [Hjalmar Lundgren], Människor som jag träffat; häft. kr. 1:25.

Försvarsfrågan och Axel Rappe.



GENOM sitt ostörda fredslugn alltsedan 1814 ha Sverige
och Norge varit lyckligare än något annat europeiskt
land. Men allt här i världen — även det bästa — har sina
faror med sig. En lång tid såg det ut, som om svenska folket
skulle ha glömt bort, att det så mången gång förr behövt
försvara sin självständighet. Man tycktes rent av tro, att den
eviga fredens tid var kommen. På 1847 års riksdag kunde
Anckarsvärd med hänsyn till de fredliga utsikterna yrka bl. a.
på att beväringsövningarna skulle inskränkas till — fyra
dagar. Då statsutskottet på 1850 års riksdag tillstyrkt
successiv indragning av Värmlands fältjägarregemente, gav
Värmlandsbonden Per Hansson de mest rörande uttryck
åt sin glädje över att »fosterlandets vänner denna gång lyckats
få sina röster hörda». Mer än åt besparingen av 60,000
riksdaler om året fägnades han åt tanken på hur många
olyckor Värmland skulle förskonas ifrån, ifall utskottets förslag
ginge igenom. »Mången förhoppningsfull yngling, vilken
nu, förledd av ungdomligt lättsinne, hastar att låta värva
sig och därigenom nästan utan undantag kastar sig i
fördärvets armar, kunde då bliva bevarad åt ett nyttigt arbete
och ett lyckligt familjeliv.» Men för de konservativa betydde
det elände, ett sådant regemente förde med sig, förstås
ingenting, menade han, »blott det gavs rik tillgång på
officersplatser att utdela åt aristokratiens söner».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0272.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free