Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Försvarsfrågan och Axel Rappe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördärv icke avvärjes utan tillhjälp av sådana mycket
prosaiska realiteter som tidsenliga vapen och ammunition samt
förmåga att begagna dem, och att denna förmåga ej kan
förvärvas annat än genom övning. Gång på gång framlade
Karl XV för riksdagen förslag till reformering av vårt
försvar men utan resultat. Hans äventyrliga utrikespolitik
under åren 1863 och 64 hade hos riksdagen väckt ett
outrotligt misstroende mot hans härordningsförslag. Och detta
misstroende hängde länge i, även sedan vi med Oscar II
fått en fredligt sinnad konung. Bönderna resonerade som så,
att så länge vi hade en liten och svag armé, skulle kungen
icke frestas att ge sig in i krigiska äventyr. När någon på
1883 års riksdag yttrade, att våra fredligt sinnade kungar
behövde man väl inte vara rädd för, genmälde en bonde,
att så länge de nyttjade Karl XII:s vagga vid sina prinsars
dop, trodde han dem icke mer än jämnt.
Småningom vaknade dock allt vidare kretsar av svenska
folket till insikt om faran av att stå värnlös bland välrustade
grannar. Men trögt gick det att komma till beslut och
handling. Karl Ifvarsson t. ex., så klok och klarsynt han än var,
hade inte lätt att avväga de olika synpunkterna mot varandra.
Han hade ställt för sig den uppgiften att söka vinna bästa
försvar, som var möjligt med hänsyn till landets fattigdom.
Det vore ju en dårskap att så rusta under fred, att vi stode
utmattade, om kriget kom. Och med kännedom om folkets
djupt rotade motvilja mot beväringsövningarna var det att
befara, att en större utsträckning av exercistiden skulle
vålla en ökad utvandring till Amerika, alltså försvaga vår
värnkraft i stället för att öka den.[1]
Väl ett dussin olika härordningsförslag sågo dagen i
början av Oscar II:s regering för att sedan av riksdagen
stympas eller helt förkastas. Ministrar och ministärer
stupade på försvarsfrågan, och behållningen blev blott en växande
övertygelse om att lösningen var indelningsverkets
avskaffande och ersättande med en armé av värnpliktiga med
tillräcklig övning och mera tidsenlig utrustning. Men bönderna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
