- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
311

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

före unionen utvecklats i alltför olika riktning, för att
brödrafolken skulle kunna gå riktigt bra i par. De hade vuxit upp
»såsom tvillingar, sammanvuxna med ryggen och därför
evinnerligen vända från varandra, den ena mot öster, den
andra mot väster». Skjöldebrand gjorde på sin tid också den
iakttagelsen angående de bägge folkens psykologi, att
»svenskarne i allmänhet helt och hållet sakna en egenskap, som de
norske äga till en ytterlighet — det är nationalstolthet. Vi
svenskar», säger han, »älska i allmänhet att nedsätta allt,
som är svenskt. Den store människokännaren Gustav Vasa
hade redan i sin tid funnit denna böjelse hos sin nation och
sade i ett brev till sin son Erik: ’De kacker i eget bo’.»

Trots all verklig folkstämning är det emellertid klart,
att unionsfrågan aldrig skulle ha blåsts upp till de dimensioner,
den fick, ifall den ej liksom andra politiska frågor kärleksfullt
omhändertagits av en härskara av agitatorer på ömse sidor
gränsen, vilkas levebröd och karriär var beroende av att den
frågan hölls vid liv.[1]

Men de politiska lycksökarne ska ju leva och frodas de
också. Det blir de djupa leden, som få föda dem och lida för
deras gärningar.

Ett det allra yppersta agitationsämne fick norska vänstern
i några förflugna ord av den svenske statsministern Gustav
Åkerhielm om nödvändigheten av att ordna vårt försvar
så, att vi vid behov kunde »tala svenska både mot öster och
väster». Yttrandet, som fälldes vid ett enskilt möte angående
vår försvarsfråga inom första kammaren år 1891, inrapporterades
genast av en beskäftig svensk till den norska vänsterns
högkvarter och blev i den lämpligt förvanskade formen »tala
svenska med norrmännen» snart ett bevingat ord i unions-



[1] Läs Yngvar Nielsens bok »Da Unionen skulde briste»! Där får man
levande intryck av unionsgruffets småfuttighet, av den uppbetsade,
nervösa stämning, som gav allting så orimligt mycket förstorade
dimensioner. I allt detta hopplösa virrvarr av rent personligt gräl, av
villrådiga, hemliga konferenser, korridorskvaller, prat på tidningsredaktionerna
och kringflygande måttlösa gaturykten, som han med en
filmkameramans beskäftighet registrerar in i sin dagbok, skall man
knappt finna några andra fasta punkter än partihövdingarnes ävlan
att få fram programpunkter, som kunde samla väljare kring dem vid
nästa stortingsval.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free