Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som i båda länderna på en del håll hotade att ta överhand
med förståndet.
Men även för dem, som sågo besinningsfullt på saken, var
det dock ett ofrånkomligt faktum, att unionen var ingången
efter överenskommelse mellan Sverige och Norge, och att
den ju hade kostat oss vår sista tyska besittning. Alltså hade
även Sveriges konung och riksdag sitt ord att säga, innan
föreningen kunde upplösas. Den närmaste politiska följden
av unionsbrottet blev därför, att en urtima riksdag
sammankallades i Stockholm. Den tillsatte ett särskilt utskott,
bestående av de främste männen ur alla partier med den för
sin duglighet och redbara karaktär allmänt aktade
bruksägaren Christian Lundeberg som ordförande, och
utskottet uppställde de fordringar från svensk sida, som Norge
hade att uppfylla, för att unionen skulle kunna avvecklas på
fredlig väg. Dessa fordringar gjorde riksdagen till sina.
Första villkoret var, att norska folket genom allmän
folkomröstning skulle tillkännage sin önskan angående unionens
vara eller icke vara. Om det då visade sig, att nationen
allmänt önskade unionens upplösning, borde sådana åtgärder,
som kunde innebära framtida fredshot från det ena landet
mot det andra, undanröjas. Alltså skulle på vardera sidan
om sydligaste delen av gränslinjen mellan de båda rikena
fastställas en neutral zon, inom vilken inga militära operationer
finge företagas. De gränsfästningar, som norrmännen på
senare åren uppfört, skulle demoleras och nya sådana
befästningar ej få uppföras. Framtida tvister mellan rikena skulle
i allmänhet avgöras genom skiljedom. Ett ytterligare villkor
var, att den rätt, de svenska lapparne vid den tiden ägde att
med sina renar årligen flytta över gränsen till Norge, skulle
otvetydigt fastslås även för framtiden.
Först verkställdes den norska folkomröstningen, och den
gav ett så gott som enhälligt ja för unionens upplösning.
Det var vad allt resonablet folk i Sverige väntat sig och
även hoppats — en splittrad folkmening i Norge skulle ju ha
berett ökade svårigheter vid uppgörelsen. Sedan samlades
underhandlare från båda länderna till en konferens i
Karlstad. I spetsen för de svenska underhandlarne stod
Lundeberg, som under tiden blivit statsminister och chef för en
regering, bestående av representanter för alla riksdagens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
