Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oscar II:s tid - Unionen, som var ett tvångsäktenskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gamle kung Oscar överlevde ej länge förlusten av den
dubbelkrona, som så mången gång varit honom tung att
bära. Vid den tid, då han hade sin svåraste pers med Johan
Sverdrup och norska vänstern, nedskrev Yngvar Nielsen i sin
dagbok några ord om hur ont det gjorde honom att se den
milde och välmenande konungen ligga på pinbänken månad
efter månad: »Det finns icke många ädlare, mer välmenande
människor än vår konung; och det är obegripligt, att alla
dessa prövningar skola falla just på hans lott. Men så är det
också min tro, att hans levnads afton skall bli lugn och skön,
såsom vårt konungapar förtjänar.»
I stället väntade honom just i hans levnads afton den allra
svåraste prövningen. Men då hade ålderdomen lagt sin
kylande hand på hans känslor, och den gamle såg med ett rent
av förvånansvärt lugn på händelsernas utveckling. Någon
bitterhet mot norska folket kunde man icke spåra hos honom,
knappast heller mot de ledande statsmännen.[1]
Vid årsskiftet 1906—07, det sista, den gamle konungen
upplevde, var han sjuk men bad sjuksköterskan väcka honom
vid midnatt, ty då ville han bedja. Hon gjorde det och hörde
då, hur den gamle i sin bön inneslöt icke ett folk utan två.
Kung Oscar hade vid sin bortgång uppnått den höga åldern
av nära 80 år. Trettiofem år hade hans regeringstid varat.
Ingen konung i historisk tid mer än Gustav Vasa har så länge
styrt vårt land.
Den bortgångne sörjdes allmänt även i Norge, och många
voro bevisen på hur avhållen han personligen i själva verket
var i detta land. »Det torde», säger den förste svenske
ministern i Kristiania, Ernst Günther, »vara enastående i
historien, att ett folk, som avsatt sin konung, ådagalägger så
mycken känsla av sympati och tillgivenhet för samme konung,
som det norska folket gjorde vid kung Oscars död.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
