Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och Carl Snoilsky - Viktor Rydberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skämtet utmynnar i ett par elakheter, sådana som denna:
»’En konungs plikt’, säger en forntidsvis, ’är att värna de
svage och hålla skölden över de kraftlöse’. Svenska
akademien har Hans Majestät konungen till sin höge beskyddare.
Vad behöver den mer?»
I Handelstidningen arbetade Rydberg först på den litterära
avdelningen men senare företrädesvis på utrikesavdelningen.
Som följetong offentliggjorde han i början av sin
tidningsmannabana en folklivsskildring med namnet »De
vandrande djäknarne», en varmhjärtad, entusiastisk
berättelse om två Växjödjäknars sommarvandring. När
den är slut, har den ene av dem slagit den lärda banan ur
hågen och bestämt sig för att förnöjsamt odla sin
fäderneärvda torva.
Tjugu år senare återse vi dem bägge. Den ene har blivit
en lycklig och välbärgad lantman. Helt oväntat får han
besök av sin kamrat, som är dyster och härjad av
missräkningar på livet. Som ung beslöt han sig för att bli en
stridsman för rättvisa och människokärlek. Nu behöver hans
trötta och sargade själ läkedom, och den hoppas han finna
på samma sätt som hans ungdomsvän: genom att odla sin
jord och stilla och obemärkt verka inom en trängre krets.
Snart kom Viktor Rydberg med en större roman som
följetong. Den hette »Fribytaren på Östersjön».
Romanens huvudperson och bov är en förnäm svensk
adelsman från 1600-talet, som driver sjöröveri. Men boken är
något mera än en spännande äventyrsroman: den ger på
samma gång avskräckande tidsbilder av den religiösa
fanatismen och ofördragsamheten under det århundrade, då
häxbålen flammade, och författaren har därmed velat säga
ett ord till dem som på hans egen tid ville binda
människoanden i politiska eller religiösa bojor.
Vid samma tid publicerade han i en kalender en vemodigt
gripande sagodikt på prosa från digerdödens dagar. Den
bar namnet »Singoalla» efter den hedniska zigenarflickan,
som blev älskad av den kristne riddarynglingen från Norden.
Den boken var och förblev Viktor Rydbergs »älsklingsbarn».
Ingen av hans prosaböcker stod hans hjärta så nära som
denna »hans ungdoms dotter». Barndomens fantasier och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
