- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
344

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och Carl Snoilsky - Viktor Rydberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Då stormen slet på fästets valv
i trasor nattens sky
och rymden tjöt och mörkret skalv
för blixt och hagelby
och nödsignaler lossades
vid gälla jämmerskri
och strandat fartyg krossades,
strök detta skepp förbi.

Och väktaren på Eddystone,
då över böljans ban
han skönjer skeppet långt ifrån,
så väntar han orkan;
och väktaren på Vinga fyr,
han vet, vem seglarn är,
som svävar fram, där brottsjön yr
bland månbelysta skär.»


Vad är då meningen med detta eviga kringirrande? Svaret
kommer, när havets rolöse seglare möter jordens evige
vandrare Ahasverus,[1] som tillviskar honom: »Tålamod!»

Själv hade Rydberg alltjämt en och annan dust med
mjältsjukans svartalv, men han kunde nu ta det mera
humoristiskt. Han brukade, som han säger i ett brev, »göra långa
vandringar utåt Hisingen eller Majorna för att vädra lynnet,
varpå allt emellanåt en phylloxera slår sig ned.»

*



Det fullödigaste, ädlaste alstret av Rydbergs konst är
kanske den undersköna jubelkantaten vid Uppsala
universitets fyrahundraårsfest år 1877, då han själv mottog
hedersdoktorskransen. Dikten är liksom sprungen fram
ur hans själs innersta. Inspirationen lät vänta på sig länge;
men så kom den med ett slag: han arbetade en natt
oavbrutet, och på morgonen var kantaten färdig. Oförgätligt
är det intryck, den gjorde på skaran i Uppsaladomen, när
tonerna av den storslagna inledningskören stego mot
tempelvalven:



[1] Jerusalems skomakare, som enligt folksagan förmenade Kristus
att luta sig mot väggen till hans hus, då Frälsaren dödstrött dignade
under bördan av sitt kors, och till straff därför blev dömd att vandra
utan rast och ro ända till yttersta dagen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free