Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Viktor Rydberg och Carl Snoilsky - Carl Snoilsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liv. Inför sin stränge, korrekte fader, justitierådet Nils
Snoilsky, som han träffade endast vid måltiderna, kände han
sig som en främling. Nils Snoilsky var redan en vördnadsbjudande
ämbetsman på 48 år, då han ingick äktenskap med
den 21 år yngre Sigrid Banér. De hade båda haft en olycklig
ungdomskärlek att glömma.
Bland sina skolkamrater blev den vittert begåvade Carl
Snoilsky mycket uppburen och allmänt omtyckt för sitt glada
och okonstlade sätt, och i Uppsala tog han alla hjärtan med
storm.
Sina studier avslutade han år 1864 med kansliexamen, och
så for den 23-årige ynglingen ut till Södern, sin längtans mål.
Här kom inspirationen strömmande över honom och skapade
hans »Italienska bilder», vars inledningsstrof vi nyss
hört. Så jublande käckt hade livsglädjen aldrig förr
besjungits av någon i landet Niflhem. »Det är klang, det är
fart, det är ungdom redan i rytmen», säger Warburg.
Ynglingen älskar det sköna Italien och dess folk och svärmar
för dess frihet.
Mitt i all Söderns härlighet kände han dock vid juletid
en längtan till Nordens julljus och bjällerklang, en längtan
som bröt fram i dikten »Jultankar i Rom». Men i
Sorrento fann han paradiset på jorden. Här upplevde han
ett berusande kärleksäventyr, som länge höll honom kvar
där. Till sist måste han dock slita sig därifrån, ty —
anförtror han en vän — »man kunde bliva olycklig för livet,
om man betraktade detta såsom något annat än en dröm
— hela livet bleve ju en evig saknad annars!»
Hans dikt »Sorrento» målar också med smältande
välljud den underbara skönheten i paradiset vid Neapelbukten
och skilsmässans smärta:
»Bland isar och drivor vid polen
milt hjärta vill brista ibland:
det trår till Sorrento och solen,
Sorrento, det trår till din strand.»
»Jag ock ett Alhambra hade,
som paradis inneslöt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
