Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En vetenskaplig storhetstid
- Den svenska vetenskapen under det senaste århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
resultat, då blev Arrhenius plötsligt uppskattad även här
hemma och befanns år 1903 värdig att bli Sveriges förste
Nobelpristagare. En okuvlig viljekraft och tro på sanningens
egen makt hade ännu en gång sprängt hindren i
vetenskapsmannens väg.
Litteratur:
Jac. Berzelius, Själfbiografiska anteckningar,
utgifna genom H. G. Söderbaum; häft. kr. 4:—.
H. G. Söderbaum, Några ord om Berzelius och hans
betydelse (Verdandis småskrifter n:r 79); häft. kr. 1:—.
John Ericsson.
Den, som år 1816 gjorde ett besök vid de pågående
arbetena på Göta kanal, möttes av en egendomlig syn:
en tretton års pojke, som utförde mätningar för kanalverket,
fast han var så liten till växten, att han måste stiga
upp på en stol, när han skulle se genom avvägningsinstrumentet.
Ännu mer förvånad blev besökaren, när han fann,
att den lille lantmätaren ledde utstakningsarbetet för en
arbetsstyrka på icke mindre än sex hundra man.
Trettonåringen hette John Ericsson.
Hans vagga hade stått i Värmland i ett fattigt bergsmanshem
vid Långbanshyttan norr om Persbergs gruvor. I
denna omgivning av gruvor och masugnar utvecklades hans
rika mekaniska anlag.
Redan som liten gosse visade John klart, vartåt hågen låg.
Nio år gammal var han, när han med endast kniv och borr
förfärdigade ett litet sågverk, som drevs med vattenkraft.
Det var ett mästerverk i sitt slag. I en fyrkantig ram av trä
hade den lille sågbyggaren inpassat en klockfjäder, som han
förvandlat till ett sågblad med tillhjälp av en fil, lånad från
en smed i grannskapet. Axeln var gjuten av en söndrig
tennsked. I övrigt var maskineriet helt och hållet av trä. Allt
var fint och putsat, och ingenting saknades, icke ens bädden,
på vilken timret skulle dragas med kedjor ur vattnet upp i
såghuset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0367.html
