Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vetenskaplig storhetstid - Den svenska vetenskapen under det senaste århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
experiment eller till understöd åt behövande vänner och
nödlidande, som sökte hans hjälp. Under sådana förhållanden
var det ej underligt, att hans egen ekonomiska ställning
stundom blev verkligt bekymmersam, såsom man nu kan
se av hans efterlämnade brevväxling.
Mitt under framgångarna i främmande land glömde
Sveriges son icke sitt fattiga fosterland. Under arbetet på
sin Monitor hade han ständigt Sveriges kustförsvar i sina
tankar. »Sverige med sitt lyckliga läge, omgivet av hav
såsom naturliga utanverk, kan alldeles otvivelaktigt
försvara sig mot vilken fiende som helst, om man vill draga full
nytta av dess för anfall ogynnsamma kuster och begagna
dess goda järn, dess mekaniska skicklighet och dess sjöfolk
— det bästa i världen — på ett ändamålsenligt sätt», yttrade
han en gång till sin vän von Rosen.
»Det vore», skriver han en annan gång, »en förebråelse
mot den mekaniska vetenskapen att säga, att ett vapen icke
kan konstrueras, vilket i händerna på 10,000 förståndiga
och käcka soldater kunde förstöra en fiende, 100,000 man
stark.» Han följde också politikens gång för att spana ut, om
fara hotade det gamla hemlandet, och han förklarade sig
beredd att »i samma stund, som krig förklarades av eller mot
Sverige, återvända hem för att med liv, förmögenhet och
krafter bidraga till fosterlandets försvar».
»Jag känner blott ett hemland», skrev John Ericsson
en gång på äldre dagar, »och hellre må mitt stoft komma att
vila under en grushög på svensk jord än under ett
marmor-monument i detta land.» — Hem skulle han komma först
när han gjort den sista färden, sedan hans långa arbetsdag
var lyktad. Han hade då levat i nära 86 år. »Jag vilar; denna
vila är härlig, skönare än ord kunna beskriva» — det var det
sista den oförtrutne arbetaren yttrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
