Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
icke hjälpte, att fullgöra sina åligganden». Någon
fara för missbruk av denna husbonderätt kunde utskottet
omöjligen förstå att det fanns. Den var ju kringgärdad
med så kraftiga inskränkningar, och ett tjänstehjon, som
blivit misshandlat, hade ju alltid den utvägen att klaga
inför domstol. Och då så.
Borgarståndets flertal hade en annan syn på saken. Många
voro där de arbetsgivare, som för egen del vittnade, att de
aldrig i sitt liv behövt använda husaga, och beklagade de
husbönder, som ansågo sig behöva »behandla en tjänare lika
med ett djur och slå honom». Men eftersom majoriteten
inom de tre andra stånden förenat sig om att rädda den
dyrbara rättigheten åt husbönderna, kunde den ej den gången
berövas dem.
Hierta förnyade emellertid sin motion på 1850 års riksdag.
Om, sade han, »någon förbunde sig att mot en viss summa
penningar låta sig tillfogas av en annan ett bestämt antal
örfilar, kindpustar, sparkar eller slag å en eller flere
kroppsdelar», skulle ett så dåraktigt kontrakt givet ogillas av varje
svensk domstol. »Vilken förundransvärd motsägelse ligger
då ej däri, att den som åtager sig att mot en viss lön tjäna
en annan, i och med detsamma blir underkastad en sådan
våldsmakt!»
Samma dag avgav Adolf Fredrik Granfelt en motion i
samma syfte som Hierta under framhållande av att
husagan hade en nästan lika skadlig inverkan på husbönderna
som på tjänarna, ty den alstrade hos dem »råa seder,
nyckfulla, häftiga och grymma lidelser och förakt för
människovärde».
Även i borgarståndet motionerades i samma syfte, men
lagutskottet slog fortfarande dövörat till och höll styvt på
— som Hierta ironiskt sade — att »den man älskar, den
agar man», och att »stryk var ett villkor för det
patriarkaliska förhållandet mellan husbonde och tjänare».
På 1853 års riksdag togs frågan upp i bondeståndet av
Johan Johansson från Örebro län, som särskilt reagerade
mot att inspektörer, rättare, ladufogdar m. fl. togo sig för
att prygla gårdens tjänare »efter alla konstens regler», stundom
så, att läkarhjälp måste anlitas. Lagutskottet kunde dock
ej finna, att tiden för husagans avskaffande ännu var inne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
