Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anställning som fabriksarbetare. Men i och med det blev
han beroende ej blott av sina händers arbete, såsom förut,
utan också av den, som ägde fabriken med de dyrbara
maskinerna. Ty utan maskinerna duger fabriksarbetarens
kraft ju ingenting till.
Den nationalekonomiska vetenskapens främste märkesman,
engelsmannen Adam Smith, har i sitt ryktbara arbete om
»Nationernas välstånd» som exempel på arbetsfördelningen
anfört synålfabrikationen. Han påpekar, hur en arbetare
i en nålfabrik aldrig gör annat än klipper av metalltråden,
en annan bara gör själva nålspetsen, en tredje åter aldrig annat
än ögat i nålen för tråden. Ingen arbetare gör någonsin en
hel nål i fabriken. Han påpekar, att detta medfört en så
ofantlig ökning av produktionen, att tio arbetare tillsammans
kunna göra 48,000 nålar på en dag. Nu är visserligen denna
redogörelse alldeles föråldrad, ty nålfabrikationen har blivit
en ren maskinindustri, och numera kunna tre män med hjälp
av en maskinist och en pojke göra 7½ milloner nålar om
dagen. Men exemplet är i alla fall mycket belysande.
Arbetsfördelningen har nämligen medfört, att fabriksarbetaren
aldrig lär sig ett helt yrke utan endast en liten bit av
produktionen. Han kan få hålla på att göra blott nålspetsar under
hela sitt liv — ingenting annat än dessa nålspetsar! Men ifall
den delen av produktionen icke vidare behövs, så äro de,
som varit sysselsatta med en sådan smådel, fullkomligt
hjälplösa. Arbetaren har blivit ett tillbehör åt maskinen, en vara
på arbetsmarknaden, han också.
När arbetarne kommo i detta beroende läge, var det mången
fabriksägare, som gjorde sig skyldig till svåra missbruk av sin
makt. Väl fanns det goda och patriarkaliska arbetsgivare
även under industrialismens järnålder, men många
fabriksägare tycktes inte bry sig ett dugg om hur deras fattiga
arbetare hade det, blott trälarne malde guld åt dem själva.
Och mången arbetsgivare hindrades av sina konkurrenter
från att ge sina arbetare en god avlöning, ty då skulle han inte
kunna sälja sina varor lika billigt som medtävlarne. I den
ekonomiska tävlingskampen mellan nationerna finns
nämligen ej mer barmhärtighet än i krig med kulor och krut.
Så fingo arbetarne slita som slavar natt och dag mot en
dagspenning, som kanske inte räckte till ett ordentligt mål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
