Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbördes bistånd. Det bedrövligaste exemplet på dylik
ofördragsamhet var vad som hände vid Mackmyra sulfitfabrik
i Gävleborgs län ännu så sent som år 1906. Där arbetade
man i skift, tolv timmar varje dag eller tolv timmar varje
natt. Så fortgick det år efter år, och för detta slavgöra
fingo arbetarne något över två kronor om dagen! Men när
de vågade bilda fackförening, stängde disponenten fabriken.
Då lockouten varat i fem veckor, utan att arbetarne gått in
på att utträda ur fackföreningen, började disponenten vräka
en hel del av arbetarfamiljerna från deras bostäder. Till
handräckning hade man kommenderat både kronobetjäning
och militär. Det var 42 familjer med 120 minderåriga barn,
som nu kastades ut på skogsbacken i vinter och snöslask.
Så kunde det gå på den tiden. Nu äro fackföreningarna en
allmänt erkänd samhällsfaktor, och deras landsorganisation
räknar inemot 300,000 arbetare i sina led.
Men fackföreningarna ha å andra sidan lärt även
arbetsgivarne, att enighet ger styrka, och framtvungit en
organisation bland dem också. Genom avtal mellan de stora
arbetsgivarföreningarna och fackföreningarna uppgöras numera
arbetsavtal för viss tid. På detta sätt har man sökt komma
till ett visst lugn och mera stadga på arbetsmarknaden,
varförutan ett sunt näringsliv är omöjligt.
Fackföreningarnas vapen strejken har på arbetsgivarsidan
sin motsvarighet i lockouten, varigenom större eller mindre
arbetarskaror avstängas från arbete i syfte att tvinga de
motspänstiga att gå in på arbetsgivarnes förslag om
arbetslön m. m.
Under normala förhållanden ligger det i arbetarnes intresse
att begränsa strejkerna till smärre områden. Den lilla grupp,
som strejkar, kan nämligen då få hjälp av kamraterna över
hela landet. För en enskild arbetsgivare blir däremot en
långvarig sådan konflikt lätt nog ruinerande, ty medan hans
fabriker stå stilla, erövra konkurrenterna hans kunder.
Arbetsgivaren måste därför sträva efter att vidga ut en lokal
konflikt till att omfatta hela landet, att med »jättelockoutens
väldiga klubba krossa allt motstånd för att betvinga en
handfull gensträviga». Det är därför, som strejkerna så ofta
besvaras med allmän lockout. En omfattande lockout
besvarades i sin tur år 1909 med storstrejk. Storstrejkens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
