Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syftemål var att stoppa hela samhällsmaskineriet, »försätta
samhället i gungning» och därigenom sätta sådan skräck i alla
dem, som stodo utanför striden mellan arbetare och arbetsgivare,
att dessa utomstående skulle genom regeringen tvinga
arbetsgivarne till eftergift. Däri skulle storstrejkens
effektivitet framför varje vanlig strejk ligga förborgad.
Storstrejken skulle dock ej omfatta sjukvårdsarbete och
ladugårdsskötsel, belysnings-, vatten- och renhållningsverk
— en begränsning som dock ej i allo iakttogs.
I Stockholm började storstrejken vid trafikföretagen
och utvidgade sig därefter nästan för var dag. Den blev
en imponerande opinionsyttring av nära 300,000 arbetare
landet runt, och den stora stillhet, som plötsligt inträdde
på en mängd områden, där livet annars pulserar med rask
rytm, gjorde i början ett nästan förlamande intryck.
För att nödiga sjuktransporter skulle kunna utföras,
tillhandahöll den socialdemokratiska ledningen frikort, som
skyddade den körande mot att bli betraktad som
strejkbrytare. Men frikorten kommo ur bruk i och med att
polismyndigheterna ålade varje droskägare att inom en veckas tid
efter strejkens början hålla i trafik en droska, som han ju själv
kunde köra.
Efter hand som folk hämtade sig från den stora
häpenheten, sattes frivillig arbetskraft i gång på de viktigaste
områden, som berördes av storstrejken, och det visade sig,
att det moderna samhällets organisation icke var så spröd,
att den ej kunde härda ut en sådan påfrestning som en
storstrejk. Kroppsarbetarne äro ju visserligen en väsentlig del
av samhället men icke så betydande, att de ej kunna
nödtorftigt ersättas av frivillig arbetskraft under så pass lång
tid, som deras egna existensmöjligheter sätta dem i stånd
att hålla ut med en storstrejk.
Med hovsam men fast hand skötte regeringen sin plikt
att upprätthålla ordningen, och alla hade från början en
känsla av att våldsåtgärder icke skulle löna sig. En
välsignad sak var det också, att myndigheterna i enlighet med
arbetarnes egna önskningar genomförde spritförbud under
den tid, storstrejken pågick. Därigenom hölls ett farligt
upphetsningsämne borta.
I omkring fyra veckor höllo arbetarne ut med storstrejken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
