Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samhället. Men förgäves påyrkade Nils Hansson en lag, som
förbjöd längre arbetstid vid fabrikerna än 12 timmar om dagen
för personer över 16 år och 8 timmar för ungdom under 16 år.
Först på 1890-talet togs frågan om arbetstidens begränsning
åter upp i riksdagen, då genom upprepade motioner av
Fridtjuv Berg, kraftigt understödd med slående exempel och
träffande sarkasmer av Adolf Hedin. Men även nu förgäves.
Barnarbetet ansågo sig statsmakterna visserligen böra reglera,
men beträffande frågan för övrigt kunde flertalet icke få i sig,
att staten borde ingripa och »neka myndiga, vuxna män att
arbeta så länge de funno förmånligt». Så stark var trollmakten
av slagordet om »individens frihet», att man ej förmådde eller
ej ville göra klart för sig, att friheten i detta fall egentligen
var en »frihet» att låta sig överansträngas och utsvettas av
kapitalister, som idkade rovdrift med människomaterialet.
Småningom blev dock tiden mogen för genomförande av
åtta timmars normalarbetsdag för kroppsarbetare. Det skedde
på 1919 års urtima riksdag. Ha vi råd att inskränka
arbetsdagen till åtta timmar? Det var huvudfrågan, som striden
stod om. Så ängslig behöver man nog ej vara, att man ej
lugnt kan avvakta erfarenhetens svar på den frågan — isynnerhet
ej under nuvarande förhållanden med de svårigheter, de
erbjuda att sysselsätta den arbetskraft, som finnes, inom landet.
Vad som emellertid från början ligger i öppen dag är, att andra
åtgärder måste gå hand i hand med lagen om normalarbetsdag,
för att den skall bli till nytta. Arbetaren måste ha
glädje och gagn av sin ökade ledighet, så att han ej frestas
att använda den på ett sämre sätt, än när han hölls kvar på
fabriken utöver de åtta timmarna. Den viktigaste av alla
reformer i detta sammanhang är att allmänt skaffa våra
arbetare trevna bostäder, så att de kunna känna verklig
hemglädje och röna det förädlande inflytande, den för med sig.
Goda hem äro den första och den viktigaste förutsättningen för
en sund samhällsutveckling. Och bostaden är den första
förutsättningen för ett hem. Ett hem betyder det fäste, man
har i livet; det är hemmet, som först och främst binder den
enskilde samman med fosterlandet. Ett hem skall vara den
plats, dit man längtar, när man är trött, när man är glad,
när man är sorgsen. Hemmet sätter sin prägel på dem som
bo där. Inom en god bostad kan det visserligen bli ett dåligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
