Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Arbetarfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
själv inom ramen för ett sunt samhällsliv!» Detta är
grundtanken i liberalismens ekonomiska åskådning. Den kan
enklast sammanfattas i orden »En bra karl hjälper sig själv».
Liberalismen vill alltså i vidsträcktare mån än socialismen
på det ekonomiska området tillgodogöra sig det personliga
initiativet och det personliga ansvaret med all den eggelse,
som däri ligger.
»Ej ens den skickligast genomtänkta organisation, med plats
anvisad åt var och en i fråga om vad han får göra, kan skapa
vare sig så dugliga eller så lyckliga människor som
medvetandet, att man är sin egen lyckas smed», säger en representant
för denna ekonomiska åskådning. Och med det förtroende
till den levande kraften inom samhället, som liberalismen
ärvt från upplysningsfilosofin, hyllar den satsen: »Genom
att arbeta för sitt eget bästa tillgodoser var och en i själva
verket även samhällets bästa», en uppfattning som
naturligtvis numera behöver kompletteras genom den
erfarenhetssatsen, att samhället måste draga upp sina gränser för
individernas rörelsefrihet.
Människorna ha ju också ett behov av att få vara sig själva
så länge, som de ej träda andras rätt och människovärde för
när. Ett alltför långt gånget statsingripande och
reglementerande av individens frihet — det må komma uppifrån
eller nedifrån — får förr eller senare sitt bakslag. Det blir i
längden outhärdligt för självständigt tänkande och viljande
individer att som i det gamla Preussen jämt och samt bara
känna sig som »Staatsbürger», att ideligen — om inte
kroppsligen, som i Preussen, så andligen — stå i stram givakt för
statstanken och dess inkarnationer. Mycket av det bakslag
mot gammal kultur, som vi i våra dagar få bevittna, är
förvisso en reaktion mot ett för långt drivet ingripande från
samhällets sida i individernas naturliga rörelsefrihet och
behov att vara sig själva.
Till de nu anförda invändningarna mot socialismen fogar
den ekonomiska liberalismen ytterligare denna: Vilken väldig
apparat skulle ej behövas för att hålla i gång ett samhälleligt
kontrollsystem efter socialiatiskt mönster! Det skulle bli en
byråkrati, värre än vad vi någonsin skådat i den vägen; och
hela denna improduktiva överhet skulle de produktivt
arbetande få underhålla. Vem minns ej vår kristidsbyråkrati!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
