Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Demokratins frammarsch
- Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vi stridde gemensamt för hem och härd,
då våra kuster förbrändes.
Ej herrarna ensamt grepo sitt svärd,
när varnande vårdkase tändes.
Ej herrarna ensamt segnade ned
men också herrarnas drängar.
Det är skam, det är fläck på Sveriges baner,
att medborgarrätt heter pengar.
Det är skam att sitta som vi ha gjort,
och tempel åt andra välva
men kasta stenar på egen port
och tala ont om oss själva.
Vi tröttnat att blöda för egen dolk,
att hjärtat från huvudet skilja;
vi vilja bliva ett enda folk,
och vi äro och bli det vi vilja.»
1893 års folkriksdag sände deputationer till riksdagens
partichefer men fick därifrån endast klena besked, och den
deputation, som skulle uppvakta statsministern, Erik Gustav
Boström, blev ej ens mottagen. Han svarade skriftligen:
»Jag känner ej några representanter för svenska folket,
utsedda på annat sätt, än våra grundlagar angiva.» Samma
deputation gick då till kung Oscar och — blev mottagen men
fick ett svar, vars väsentliga innehåll var en »förklaring, att
kungen ej ville ge något svar», säger en deltagare i uppvaktningen.
När frågan om att utsträcka värnplikten stod för dörren,
började emellertid hos alla partier den övertygelsen mogna,
att ökade medborgerliga plikter borde medföra ökade
medborgerliga rättigheter i form av allmän rösträtt.
Vid öppnandet av urtima riksdagen 1892 frambar andra
kammarens talman, Herslow, inför tronen den förhoppningen,
att den dag snart skulle vara inne, »då uti den stora
medborgarhär, som i farans stund skall rycka fram, varje man
eldas av medvetandet, att han äger hel medborgarrätt i det
fosterland, för vars liv han går att insätta sitt eget!» Skräcken
för skrämbusen »allmän rösträtt» gav också småningom med
sig bland de konservativa. Man insåg även vikten av att
samhällets medlemmar allmänt finge känna det ansvar och
bli delaktiga av den uppfostran, som deltagandet i det
politiska livet medför. Det var egentligen rörande själva
valsättet, som åsikterna numera voro delade. De konservativa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0448.html
