- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
447

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ryggade tillbaka för majoritetsvalen, d. v. s. att flertalet
inom varje valkrets skulle genom sina röster enrådigt
bestämma riksdagsmannavalets utgång. I en valkrets, som t. ex.
får välja 7 riksdagsmän, skulle det kunna gå så, att ett parti
tillsatte alla sju riksdagsmännen, blott därför att det hade
en enda röst mer än sitt motparti. På sådant sätt blir ju
riksdagen långt ifrån vad den bör vara: en trogen avbild av
det väljande folket.

Men genom en obetydlig omflyttning av befolkningen
skulle utgången kunna bli nästan alldeles omkastad.
Antag t. ex., att det finns 10 valkretsar, där högern har
1,000 röster inom vardera och vänstern 999. Enligt 1866
års riksdagsordning väljer varje valkrets på landet en
riksdagsman. Nu tillsätter med majoritetsval högern alla 10
riksdagsmännen, trots blott 10 rösters sammanlagd övervikt.
Men tag nu bort från en av valkretsarna 18 man, tillhörande
vänstern, och fördela dem jämnt på de 9 andra
valkretsarna! Då får vänstern alltså i var och en av dessa 9
valkretsar 1001 man och tillsätter alltså till följd av blott en
liten omflyttning 9 riksdagsmän, under det att högern nu
får nöja sig med en. Och dock är detta partis
sammanlagda röstetal ju fortfarande större än motpartiets.

Nu invänder man, att sådana ytterligheter, som vi anfört,
ej gärna kunna inträffa i verkligheten. Man har dock sådana
faktiska exempel att peka på som 1903 års val i Sachsen.
Då röstade 440,000 socialister och 310,000 av andra partier.
Men dessa 310,000 man lyckades få in blott en riksdagsman
av 23; alla de andra tillsattes av socialisterna.

Men även om det icke går så långt, så anse dock
majoritetsvalens motståndare, att det ligger en orättvisa i dylikt
majoritetsförtryck. När viktiga angelägenheter skola
avgöras, är det rättvist mot svenska folket och en fördel för
saken själv, om olika meningar komma fram — anser man.
Till den ändan har det proportionella valsättet
uppfunnits. Detta förutsätter först och främst, att
enmansvalkretsarna slås ihop, så att varje valkrets får välja flere
riksdagsmän. De avgivna rösterna beräknas på ett sådant sätt,
att ej blott det starkaste utan alla de starkare partierna
inom valkretsen få tillsätta ett antal riksdagsmän i
förhållande till sin styrka.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free