Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inne i kammaren hade Carl Starbäck förutsagt den »isande
tystnad», varmed allmänheten skulle mottaga lösningen.
Och biskop von Schéele, som varit med på den tid, då
representationsreformen genomfördes, hade vittnat, att »det var
mera vår i svenska folkets hjärta under decemberdagarna
år 1865 än i dessa soliga majdagar».
»Iskylan» vid rösträttsreformens genomförande berodde
dock icke uteslutande på trötthet eller likgiltighet utan
också på en rätt utbredd misstro mot den svårbegripliga
proportionalismen, som man fruktade skulle leda till trassel
och konstiga valresultat, och som därför lätt skulle kunna
utnyttjas enligt det gamla receptet att »lura bönder».
När en nyvald riksdag samlats år 1909, var det egentligen
bara en expeditionsfråga, som återstod. 1907 års kompromiss
fastslogs med stort röstetal men utan någon segerglädje. I
den stund, då det beslut stadfästes, som blev resultatet av
ett par årtiondens bitter kamp, låg den stora platsen framför
riksdagshuset fullständigt tom, och svenska folkets
förbidan representerades av en droskkusk, den där otåligt
väntade på ett par herrar, som han skjutsat till riksdagen.
För de hade sagt till honom, att de snart skulle vara tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
