Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i fråga kände sig behöva uttryckligt tillkännage, att han
icke betraktade kvinnan som »en lägre varelse än mannen».
Andra högermän bedyrade, att de ingalunda voro några
principiella motståndare till kvinnans rösträtt — de kunde
bara inte rösta ja ännu, därför att frågan ledsamt nog icke
var tillräckligt mogen och utredd.[1] Det var, såsom dåvarande
justitieministern, Eliel Löfgren, ironiskt genmälde, det gamla
välkända: »En reform! bara inte nu! Rösträttens historia
är», sade han, full av dessa ord liksom grifterna av de dödas
ben.» Och statsministern sporde: »När kommer då den
tidpunkt, då frågan är mogen?» Hade icke just krigsårens
många svåra problem även här i Sverige satt kvinnornas
krafter på ett prov, som de med heder bestått? Sveriges
kvinnor hade »i dessa år kämpat och lidit inför nöden i många
hundra tusen hem mer kanske än flertalet män». Därför
vore de nu mer än någonsin berättigade att äntligen få sin
fulla medborgarrätt. Och justitieministern lät de
motspänstiga höra, att deras tredska var män ovärdig,
eftersom den var dikterad av en känsla, som minst av allt anstår
en man nämligen fruktan — för kvinnorna. Och för
resten så fruktade han för sin del, »att högern hade något
för litet självförtroende i fråga om sin tur hos damerna»,
eftersom partiet ängslades för att det skulle förlora i
inflytande, ifall kvinnorna finge rösträtt.
Härtill genmälde en högerman, att det icke var fruktan
utan farhågor inför kvinnorösträtten, som dikterade
högerns hållning — farhågor därför att det bland de kvinnor,
som skulle bli röstberättigade, endast fanns ett fåtal
kunniga och intresserade men ett stort flertal okunniga.
Detsamma kunde ju visserligen sägas om de män, som
införlivats i valmanskåren genom den allmänna rösträttens
införande, men därför borde man nu icke göra det onda ännu
värre. Och en annan högertalare undrade, om inte fruktan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
