Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Demokratins frammarsch - Rösträttsfrågorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för kvinnorna var större på ett annat håll än det
justitieministern påstått, nämligen inom det parti, där man bara
föll undan för kvinnornas krav. Och så kommo de
vanliga argumenten mot utsträckande av kvinnans rättigheter,
nämligen att hennes plats är hemmet, där hon är satt att
»sprida solsken och värme». Någon högre och vackrare
uppgift kunde icke tänkas här i världen. Kan det, undrade
herr Räf, vara rätt, att vi män skola stanna hemma som
barnpigor eller sköta köket?
Över dessa invändningar ironiserade Olof Olsson — under
erinran om att hundratusentals kvinnor äro hänvisade till
självförsörjande arbete och icke ha möjlighet att sprida
solsken och värme i något hem.
Sedan Branting varnat högern för att driva sitt motstånd
mot rättfärdiga krav därhän, att folkets massa dreves till
att tillgripa utomparlamentariska medel, och detta hot
uppkallat Karl Hildebrand till en gensaga, biföll andra
kammaren regeringens förslag om rösträtt åt kvinnorna, men
propositionen föll på första kammarens nej.
Under intryck av de väldiga omstörtningar, som
världskriget förorsakade i andra länder, ändrade dock även
Sveriges första kammare hastigt åsikt, och på 1919 års riksdag
fattades det ytterst betydelsefulla beslut, genom vilket
»hela svenska folket blev moget förklarat». De svenska
kvinnorna hade också ärligt förtjänat det genom det allt
igenom värdiga och frasfria sätt, på vilket de fört kampen
för sin rätt. Därigenom hade de ju givit ett av de bästa
bevisen på sin politiska mognad. De ha haft för fin takt och
för god smak för att bli mottagliga för smitta av de
hysteriska, okvinnliga skadegörelsedemonstrationer, varmed de
engelska suffragetterna skämt ut sig inför sina medsystrar
i andra länder, och varigenom de satt vapen i händerna på
sina motståndare.
Den svenska kvinnan hade således äntligen erhållit
»privilegium på att få till statens, mannens och sin egen skada
offra sig för politikens altare». Men från en av den
kvinnliga rösträttens ivrigaste förkämpar, borgmästare
Lindhagen i Stockholm uttalades den vackra förhoppningen, att
erkännandet av kvinnans rösträtt skulle innebära, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
