- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
468

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den sjuke ägt, desto häftigare blevo krampen, konvulsionerna
och dödskampen. Vad som ökade hemskheten i staden var
själaringningen, som nu måste begynnas tidigt på morgonen
och fortfor till långt ut på eftermiddagen; och på aftnarna
ringdes från alla håll även vid själva begravningen. Dessa
oupphörliga dödssånger skrämde mången gammal svag
stackare till döds utan vidare tillhjälp av koleran.

Alla snickare måste övergiva andra arbeten än likkistor;
snart räckte deras krafter icke mera till för dessa — man
måste nöja sig med vårdslöst hopfogade bräder. Man vände
sig till livstidsfångarne å Älvsborgs fästning med rekvisitioner
av likkistor. Men även detta förslog icke: man måste
övergiva bruket, att varje lik skulle ha sin egen kista; man
hopfogade stora packlårar, ställde dem på likvagn och for från
hus till hus för att däri nedlägga de döda kropparna om
varandra. Alla begravningar vid dagsljus, alla jordfästningar i
kyrkorna förbjödos. Likvagnarne blevo otillräckliga, så att
även skottvagnar och handkärror måste anlitas; och på stora
s. k. rustvagnar staplades stundom kista på kista. Locken
på de gemensamma liklårarna fästades stundom så slarvigt,
att armar och ben av liken under transporten visade sig.

Förmiddagarna besprutades gatorna med vatten, aftnarna
brändes stora pannor med tjära och andra desinficerande
ämnen; i husen röktes med klor och svavelsyra. Läkare,
präster och apotekare dignade under bördan av det
oupphörligen ansträngda arbetet.

Nätterna voro hemska. Den som lade sig att sova frisk
och sund, gjorde det i tanken att kanske aldrig uppstå mera.
Likbärarnes bultningar på portarna, vagnarnas och kärrornas
skrammel, ropen ur fönstren: ’Stanna här — vi ha lik!’
blandade sig med återskallet av deras fjät, som sprungo efter
läkare eller medikamenter.»

Man kom under fund med att de viktigaste hygieniska
regler, man hade att iakttaga för att minska mottagligheten
för smitta, var att »kläda sig väl om fötter och måge, icke
vara ute efter solens nedgång, laga att man i rummen har
frisk luftomväxling, akta sig för att sitta i drag (ty man är
ovanligt känslig därför), föra en ytterst måttlig diet», säger
Stenhammar. »Såsom preservativ bruka många vitlök, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0470.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free