- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
491

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kampen för folkhälsa - Hygieniska samhällsfrågor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vittna också de senare årens redogörelser för hälsotillståndet
bland de värnpliktige. Kassationsprocenten har avsevärt
nedgått och utgör för de senaste åren endast omkring 10 %,
medan den under 1800-talets förra hälft vissa år kunde uppgå
till nära 50 %. Dock är det att märka, att numera 7—8 %
inskrivas som icke vapenföra.

Det ser alltså inte ut, som om folk skulle ha varit friskare
i den gamla goda tiden, tvärtom. Och ej heller får man det
intrycket, när man läser personliga dokument från den tiden.
Det är i stället påfallande, vad personer även på de mest
betydelsefulla poster i samhället då hade tid att vara sjuka.
Flusser och febrar, framför allt den ideligen återkommande
frossan,[1] kunde försätta dem i overksamhet hela månader i
taget, medan man nu däremot med hjälp av medicin och
lämplig behandling ofta knäcker sådana sjukdomar redan i
början. Frossan — samma sjukdom som i södern kallas malaria
— ha vi ju för resten blivit nästan alldeles befriade ifrån,
kanske tack vare det väldiga torrläggningsarbete av
sankmarker, som bedrivits under de senaste mansåldrarna, kanske
också därför att vårt lands medeltemperatur under tiden
sjunkit så mycket, att det ej längre är varmt nog, för att
de malariaförande myggarternas ägg skulle kunna kläckas ut.


[1] Hur det kändes att få frossa får man bra besked om i Claes
Lagergrens memoarer. Han råkade ut för sjukdomen under sin barndomstid
på Hammar vid den numera torrlagda sjön Kvismaren. Det var på
sommaren 1859, berättar han, som »den förfärliga frossan helt plötsligt
kom över mig, då jag lekte i parken, så att jag kunde knappt gå in
— jag frös i hjärterötterna, knäskålarna slogo samman, naglarna blevo
blå, och jag hackade tänderna. Jag bäddades ned och vaknade med
förfärlig svettning och feber. Dagen därpå var jag alldeles bra —
glad som en spelande lärka — likaså dagen därefter, men på tredje
dagen kom frossan och febern tillbaka. Det var tredjedagsfrossa,
som ansågs vara den svåraste att böta. Jag hade frossan i tre år
— tre långa år, trots doktor Becker, vår husläkare, och hans många
flaskor med mixtur på kinabark, som jag var tvungen att tömma,
den ena efter den andra.»

Huruvida det blev varannandags- eller tredjedagsfrossa, man fick,
berodde på vilket slags malariamikrober man fått i blodet. Febern
inträder nämligen vid mikrobernas fortplantning, vilken sker på
könlös väg, genom delning, och denna fortplantning äger rum hos en art
av malariamikrober med ett dygns mellanrum, hos en annan med en
mellantid av två dygn. När delningsprocessen är undanstökad,
försvinner febern. Men varje ny mikrob tar en ny röd blodkropp i besittning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0493.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free