Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— han kunde ej erinra sig av vad kön eller huru många».
Redan vid sju, åtta års ålder umgicks han med självmordstankar.
— Sin vana trogen sparförfattaren inte på mörka färger,
men man får akta sig för att ta honom för strängt på orden.
En av hans äldre bröder, som äger mera verklighetssinne,
har karakteriserat hemmet som ett gott borgerligt hem, men
hurudant det hem skulle vara, där en så ytterligt blyg och
inbunden men på samma gång oppositionslysten pojke som
August Strindberg med sitt överkänsliga nervsystem skulle
kunna känna sig belåten, det skulle han nog allra minst
själv ha kunnat ge anvisning på.
Efter slutad skolgång kom August Strindberg till Uppsala
men vantrivdes, hade ont om pengar och stannade blott en
termin där. En tid verkade han som folkskollärare i
Stockholm, beslöt pröva sin lycka som skådespelare och gick in
som statist vid Dramatiska teatern, medan han vid
elevskolan förberedde sig till att debutera, men lämnade snart
även denna bana för att pröva sina krafter som dramatisk
författare. Så återvände han till Uppsala och låg några
terminer där, sysselsatt med studier för graden.
Strindberg skildrar sig själv som en ganska utsvävande
yngling under sin studenttid, men hans kamrater ha
intygat, att han i själva verket arbetade som en häst ända
från femtiden på morgonen och levde enkelt. Som kamrat
var han vänlig och glad men hade perioder, då han var djupt
nere och ville med giftflaskan göra slut på alltsammans men
dränkte sorgen i en »bytta». Det var inte till fördel för hans
framtid på den lärda banan, att han alltid hade en så
förtvivlad lust att motsäga och reta sina lärare.
Vid sidan av studierna idkade han vittert arbete. Hans
kamrater sågo i honom den svenska diktens framtidsman.
Själv slets han mellan hopp och tvivel. Han var nätt och
jämnt till myndig ålder hunnen, när han fick en liten enaktare
på rimmad vers med namnet »I Rom» spelad på Kungliga
teatern, och den gick så pass bra, att han fick några mycket
välkomna hundralappar i honorar.
Blott två år därefter skapade han sitt första mästerverk,
prosadramat »Mäster Olof», som tillkom »under två
sommarmånaders stilla, regelbundna, sunda liv» på Kymendö,
utanför Dalarö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
