- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
526

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

urdemokraten Strindberg, att Tschandala — den lägsta indiska
kasten — måste offras för att tjäna som »värmande och
närande gödsel, för att Arias adelstam skall kunna skjuta
upp och sätta blom vart hundrade år liksom aloen».

Vad som kanske starkast dragit Strindberg till Nietzsche
var den store profetens kvinnohat. Strindberg igenkänner
däri sin egen uppfattning av kärleken, såsom varande »i sin
grund dödshat mellan könen». Kristendomen förklarar han
för ett bakslag i utvecklingen, ett barbari, därför att den
värnar om de små, under det att utvecklingen främjas endast
genom att skydda den starke. Av samma skäl går han löst
på socialismen.

Hans hat mot allt vad demokrati heter går ut över alla
dem, som icke följde honom i hans åsiktsömsning utan
fasthöllo vid det som helt nyss varit höjden av frisinne för August
Strindberg. På varje sådan misshaglig person anbringar
han etiketten »paria». En sådan paria finner han nu att
exempelvis Snoilsky är. Skaldens reslust beror på att han
har zigenarblod i sig! Just av samma skäl är han också
»frisinnad, d. v. s. älskar pöbeln. Karl XII är pöbel,
socialistsympatier är pöbel».

Och August Strindbergs nerver äro slut. Utslitna.

Han har blivit fullkomligt oberäknelig. I glada vänners
lag kan nog han också vara glad, men helt plötsligt kan
han hitta på att ta fram en revolver och skjuta av några
skarpa skott mellan kamraternas huvud »för att se, vem
som skulle bli räddast».[1]

*



År 1889 lämnade Strindberg fram på vårsidan sin danska
idyll och for hem till Stockholm. Han ämnade nu äntligen
slå sig till ro till döddagar »i stilla vänlig tillbakadragenhet
efter ungdomsdårskaper och spektakel».

[1] En gång skulle han efter ett sådant glatt lag nödvändigt klättra
upp på Kristian V:s häst på Kongens Nytorv. Då tog polisen honom.
Men när hans vänner talade om, vem han var, och att han ännu hade
en del skarpa skott kvar i revolvern, blev han lössläppt igen — dock
med förbud mot att skjuta ute på gatan. Strindberg svarade
ögonblickligen med att skjuta av de återstående skotten. Varpå
poliskonstapeln med äkta danskt gemyt gjorde honnör och sade: »Tak ska
De ha’e! Nu gør De ingen Ulykker med Skyderen.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free