- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
529

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men då fackmännen inte kunde vara med på hans naiva
funderingar, slungade han ut mot dem beskyllningar för
personlig avundsjuka eller rent av skurkaktighet.

Detta tillstånd av överretlighet och fantasteri går slutligen
över i fullt utbildad sinnessjukdom, och allt djupare nedåt
dödsskuggans dal går diktarens vandring, skildrad av
honom själv i böckerna »Inferno» och »Legender». De
äro skrivna år 1897 och 1898 i Lund — Strindberg hade
nämligen efter sitt tillfrisknande återvänt till hemlandet
och slagit sig ned i den lilla idylliska universitetsstaden.
Att läsa dessa själsskildringar är som att blicka ned i
helvetets avgrunder. Man ser en olycklig människa vrida sig
i namnlösa kval, åtföljda av hallucinationer och förföljelsemani.
Särskilt misstänker författaren en av sina forna vänner
från Berlintiden, en ryss, för att vilja förgöra honom.
Mannen sitter visserligen i fängsligt förvar, men med sina
överretade nerver känner Strindberg hatet från honom så
starkt, att »det gör ont i honom liksom strömmen från en
elektricitetsmaskin». I denna stämning inlägger han också
någon fördold symbolisk mening i minsta papperslapp, han
finner i sin väg.[1]

Människorna göra allt för att plåga honom, men han
förlåter dem dock till sist, »såsom varande demoner, vilka fylla
sin plikt». T. o. m. kvinnornas infernaliska elakhet urskuldar


[1] Slutligen får han klart för sig, att den fientligt sinnade ryssen
ämnar döda honom genom att »skicka en gasström tvärs igenom
väggen» till hans rum. Nästa natt har han fått fiender i rummen på bägge
sidor om sitt eget, och han själv är »föremål för en elektrisk ström,
ledd emellan de två angränsande rummen» och avsedd att döda honom.
Överallt vädrar han attentat, det ena konstigare än det andra. Han
hör någon hosta i rummet bredvid. »Genast svarar en lätt hosta från
rummet ovanför. Sannolikt signaler» mellan hans dödsfiender.
Följande morgon reser han från denna satans boning. När han frågar
efter hotellvärdinnan, håller hon sig undan, förebärande ett illamående
— alltså ett bevis på att hon varit mördarens medbrottsling.

Men vart han kommer, anfäktas han av föreställningen att vara
förföljd av »elektricitetsförfarna fiender». Till dem hör också — det
kommer han snart under fund med — den läkare, som tagit vård om
honom i hans sinnessjukdom. Mannen vill helt enkelt i hemlighet ta
livet av sin patient eller åtminstone göra honom mogen för att
inspärras på dårhus. Och varför? Jo därför att patienten har sysslat
med guldmakeri och lyckats göra guld; och konsten att göra guld skulle
leda till »världsbankrutt, allmän förvirring, anarki, världens undergång».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0531.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free