Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men då fackmännen inte kunde vara med på hans naiva
funderingar, slungade han ut mot dem beskyllningar för
personlig avundsjuka eller rent av skurkaktighet.
Detta tillstånd av överretlighet och fantasteri går slutligen
över i fullt utbildad sinnessjukdom, och allt djupare nedåt
dödsskuggans dal går diktarens vandring, skildrad av
honom själv i böckerna »Inferno» och »Legender». De
äro skrivna år 1897 och 1898 i Lund — Strindberg hade
nämligen efter sitt tillfrisknande återvänt till hemlandet
och slagit sig ned i den lilla idylliska universitetsstaden.
Att läsa dessa själsskildringar är som att blicka ned i
helvetets avgrunder. Man ser en olycklig människa vrida sig
i namnlösa kval, åtföljda av hallucinationer och förföljelsemani.
Särskilt misstänker författaren en av sina forna vänner
från Berlintiden, en ryss, för att vilja förgöra honom.
Mannen sitter visserligen i fängsligt förvar, men med sina
överretade nerver känner Strindberg hatet från honom så
starkt, att »det gör ont i honom liksom strömmen från en
elektricitetsmaskin». I denna stämning inlägger han också
någon fördold symbolisk mening i minsta papperslapp, han
finner i sin väg.[1]
Människorna göra allt för att plåga honom, men han
förlåter dem dock till sist, »såsom varande demoner, vilka fylla
sin plikt». T. o. m. kvinnornas infernaliska elakhet urskuldar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
