- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
531

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tre bergsmännen kallas ut ur Måns Nilssons storstuga och
vända tillbaka som tre blodiga rockar. Det är Räfsten själv,
som handlar.» — »Alltid denna jättehand, som man aldrig
får se, blott känna på» — för att tala med en av de
uppträdande.

Och vilken dramatisk styrka i replikerna från männen
därinne i stugan, som undra, om kungen kommit som vän eller
som domare! Man hör en virvel av förstämda trummor på
avstånd. Då säger Måns Nilsson: »Känner I icke den bromsen,
som surrar, förrän han stinger?» — »Så lät han också på
Tuna hed om askonsdag», säger Anders Persson på Rankhyttan
bekräftande. — »Han spinner, spinner som en katt!
Tro’n icke!» instämmer en tredje.

»I andra aktens sista tablå sticker åter jättehanden fram»,
säger Bo Bergman. »Spänningen blir olidlig att äntligen få
se denna hand med svärdet och hammaren och höra detta
åskdunder som en personlig röst.»

En väldig makt har han över sina medmänniskor, den
allt behärskande landsfadern. »Vet du», säger prins Erik
till Göran Persson, »ibland när han kommer i sin stora
filthatt och blå kappan och bär sitt vildsvinsspjut som käpp,
då tror jag det är guden Oden själv. När han då är vred
uppe i översta stockverket, så påstår folket, att de känner
det ända ner i källaren, alldeles som när åskan går.»

Mustigt är det språk, kungen för mot sin svirande son
»dagen efter»: »Vettvilling! Gå och bada smutsen av dig
och laga att du blir kammad! Skölj framför allt din trut, så
att du icke går här och stinker ner mina rum! Gå! eller ska
du få sova ruset av dig i tornet under åtta dagar; och räcker
inte det, skall du mista öronen, så du aldrig skall kunna bära
kronan mer! Är det språk som du förstår?» Prinsen vågar då
den invändningen: »Successionsordningen ...» Men kungen
klipper av: »Jag gör så många successioner jag vill! Nu
vet du det! — Slut! — Ut!»

Och mäster Olof snoppar han vid ett annat tillfälle av med
kraftorden: »Nu är det slut! Återvänd till din predikstol
och dundra där, du; här dundrar jag

Erik XIV:s drama har Strindberg haft alldeles
särskilda personliga förutsättningar för att teckna. »Är det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0533.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free