- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
543

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

från Strindberg, vars innehåll är sådant, att det icke kan
återges i tryck — detsamma gäller nu om åtskilliga andra
av Strindbergs brev. Det slutar med orden: »Du skall
aldrig ha en lugn dag mer.»[1]

Vill man i likhet med den norske författaren Thomas Krag
anlägga ett rent estetiskt betraktelsesätt på »fallet
Strindberg», kommer man att tänka på de plötsliga utbrotten av
rovlystnad hos ett djur av kattsläktet. »Som en stor,
praktfull kungstiger», säger Krag, »har han gått sin bana; kan leka
och smeka, slå, riva, sarga ...» — »Han kunde göra
praktfulla tigersprång över sitt byte», säger Torsten Fogelqvist.
»Han hade tigerns grymhet. Och han var inte alldeles
främmande för det lilla lurande bakhållet. Men han älskade som
släktet Felis friheten över allt annat — friheten och
naturtillståndet, öknens ensamhet och djungelsnåret.»

Den som i likhet med Valdemar Vedel ställer moraliska
vederhäftighetskrav även på den störste skönlitteräre
författare, måste konstatera, att Strindberg »gång på gång ställt
sin intelligens och konst i ovärdiga syftens tjänst, givit fritt
lopp åt allehanda låga och råa underklassinstinkter och i
sitt författarskap lössläppt elementära, ohyggliga
vilddjursdrifter av grymhet och förstörelselusta».

Och när Levertin använde en bild ur djurlivet för att
karakterisera Strindberg, stannade han ej vid kattsläktet.
Läsningen av Strindbergs skrifter erinrade honom ibland
om de besök, han som barn gjorde i menagerier, när djuren
skulle utfodras: »I Strindbergs böcker ryta och skrika bak
sina galler alla människoandens vilda djur», säger han —


[1] När Strindberg kunde vara sådan mot sina bästa vänner, orkar
man knappt förvåna sig över den pöbelaktiga ton, han begagnade mot
sina motståndare. Ett typiskt exempel är följande råd till hans
ständige antagonist som kritiker C. D. af Wirsén:


»Gå! Skura dina tänder,
förrän du bits, ditt fä!
Gål tvätta dina händer
i Musernas bidet!»*


Man kan näppeligen stanna vid den anmärkningen, att
sammanställningen »fä» och »bidet» är Stockholmsrim.

* Syftar på Wirséns ställning som Svenska akademiens ständige sekreterare.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free