Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»och däribland finnes icke blott det majestätiska lejonet
och den tjusande tigern med sin gulspräckliga fäll, men
också de smutsiga aporna.»
Efter dessa omdömen av rikt begåvade män stanna vi
slutligen inför en mera intuitiv analys av Strindbergs psyke,
gjord av en dyrkande kvinnosjäl. Det härrör från den
impulsiva, lidelsefulla åttiotalsförfattarinnan Victoria
Benedictsson — med signaturen Ernst Ahlgren — själv en
plågad och söndersliten människa. I ett brev till sin vän
Lundegård yttrar hon sig om Strindberg, sedan hon läst hans bok
»Tjänstekvinnans son»: »Jag är stormgalen i den, alldeles
vild-förtjust. Jag har aldrig förstått Strindberg förr.
Nu håller jag av honom — om han så sparkade mig. Ty en sådan
mänsklig, söndersliten, sympatisk människa kan man förlåta
sådant, som skulle komma en att hata en småsjäl för hela livet.»
Och på tal om Strindbergs bok »Giftas» skriver hon:
»Han kan vara ensidig — jag nekar inte det — men det är en stor,
sund sanning, han säger ... Han är söndersliten och nervös;
därför ser han fiender överallt. Därför får man inte räkna
så noga, om ett hugg faller, där det inte skulle, eller om han
måttar galet. Men grunduppfattningen är riktig: det är
mot den fint uppfostrade kvinnans lättja, det borde dragas
i härnad. Det är mot mannen, äktenskapet blir orättvist i
sådana medelklassäktenskap, där kvinnan är för fin att
arbeta — han är en slav.»
Strindberg fortsatte sitt giftdrypande smädeskriveri i de
»Blå böckerna», där han alltjämt på känt maner blandade
sanning och lögn om vart annat. — Konstiga böcker! Den
framstående norske litteraturkritikern Nils Kjær skriver
om den första av dem: »Innehållsrikare än någon
aforismsamling från den nyare tiden, kaotisk — enformig som
Koranen, vred som Jesaja, full av apokryfiska ting som de gamla
goda biblarna, mera underhållande än mången roman, mera
eggande än de flesta pamfletter, mystisk som Kabbala,
spetsfundig som en skolastisk teologi, uppriktig som Rousseaus
första ’Bekännelser’ och Strindbergsk på gott och ont i
varenda rad, med inseglet av hans oförgängliga originalitet, med
varje sats lysande som magisk skrift mot mörkret — sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
