Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - »Åttiotalet» - August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inom vår trädgårds hägn där pråla tulpaner, narcisser;
nygrävd rabatt av den sammetsvartaste mulliga mylla
höljs av den doftande snö från blommande aplar i kanten.
Trädgårdsmästarn sin bänk då luftar, rensar och vattnar. —
Se på de snörräta led av den mjällvita svällande sallat;
och rädisornas rad! de lyfta sig redan ur jorden,
liksom de ämna gå bort på rosenröda små föttren ...
Där står spenaten i flock och den oumbärliga dillen —
Tyst du, min matfriska mun! — Vi återkomma, sa’ svalan!»
»Frossjuk söndagseftermiddag dåsar,
ostlig vind oktobermolnen vältar;
ifrån strömmen skrika tama måsar,
duggregn gatans damm till ävja ältar.
Jakobs klockor ringa aftonsången,
och vid heligt oljud damer skynda
ta ett nådeförskott för säsongen
för att sedan mera städat synda.
Gent mot kyrkan under oprahuset
hemlös ungkarl på kaféet bolmar,
ängslig, feberhet från gårdagsruset,
vänder tidningsblad i stora vålmar.»
»’I begynnelsen var cellen’, så lyder ordet!
Men före cellen? En annan cell!
Man ser på ämnet; men den som gjorde’t,
om han var mästare eller gesäll,
han finns ej till för vedersakarn,
som tror på skon, men förnekar skomakarn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
