Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid sexton års ålder måste Verner von Heidenstam av
hälsoskäl avbryta sin skolgång i Stockholm och var alltså,
som han själv säger, »nog lycklig att få insupa de sydliga
ländernas kosmopolitiska luft, medan ännu hans väsen
besatt ungdomens hela mottaglighet». Under färder i Österlandet
blev han betagen av kärlek till dess färgprakt och
brokiga folkliv, och ur ynglingens svärmeri för Orientens
skönhetsvärden framväxte sedan de dikter i samlingen
»Vallfart och vandringsår», vilka ryckte alla unga sinnen
med sig in i skönhetens och livsglädjens undervärld.
Hänförd av vad han upplevat och hört förtäljas i »Tusen och en
natts» sagoland, sjöng skalden med ungdomlig uppsluppenhet
den sorglösa njutningens och skönhetsdyrkans lov.
»Vallfart och vandringsår» är en lovsång till Österlandet, som
han älskar ännu i dess förfall.
»Ty du var mig kär från mitt barndomshus,
från första sagan i brasans ljus,
du antikens sista varma
och levande dotter, du arma
i kedjor slagna Österland.»
»Det var skumt därute, var, som varje hus
blundade med luckorna, för sömn tillreds,
Över tak och minaret sken månen,
tunn och spinkig som en avklippt nagelspets.»
»Må andra gubbar eller gummor bruka
att slå som hökar på de unga ner —
jag grät i fönstret, men av avundsjuka,
jag grät, att inte jag var en av er.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
