- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
571

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Gustaf Fröding

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Stänk och flikar» är uttryck för diktarens vemod och
grubbel över livets och tillvarons mening, ett grubbel som
ibland stegras till förtvivlan. Men där finnas ock sådana
dråpliga humoresker som »Lelle Karl-Johan», som får mycket
beröm av sin mor för att han är så försigkommen och visar
det för den främmande genom att svara »sturigt och lett:
’Ja gir jäkel i mor!’»

Humor och patos äro i denna bok blandade med en
djärvhet, så hänsynslös, att dess make aldrig förr skådats i svensk
dikt, om icke möjligen i Bellmans. Skalden har här beslutat
sig för att blotta den ohöljda sanningen om allt vad han
genomgått och lidit av tvivel, passioner och kval.

Sin plats i svenska folkets och enkannerligen alla
värmlänningars hjärta har Fröding befäst genom sina
»Räggler å paschaser på vårat mål tå en bonne
». De
ha den förtjänsten att vara ej blott roliga utan också äkta
och trovärdiga. Priset tar väl »paschasa» om den gamle
sågaren Anders, som »va töcken, att inge bet på’n. ’Å jasså’
äll ’Å må dä’ va allt va han sa, hur ill dä än va för’n.

Når di fôr i vala[1] kom te’n å sa, att koléra hadd komm te
sockna, sa’n bar: ’Jasså, må dä, ha ho dä?’

’Ja men ho ä allt i granngårn när släkta di’, sa di.

’Å jasså’, sa Annersch han.»

En gång fick han en nedrasande brädstapel över sig, och
fördes in till lasarettet mer död än levande. Men när
doktorn talte om för honom, hur illa det stod till, gjorde han
inga andra reflexioner än »Å jasså».

»’Ena örat ä åsletet’, sa doktarn.

’Å jasså, ä dä dä, ja dä va allt konstitt’, sa Annersch han.

’Å en kan se in i svalje på’n gömmen nacken.’

’Ja dä va allt besönnli. Hocken[2] skull ha trott tocke’, sa
Annersch han.»

Hur illa det än var, så lyckades doktorn ändå lappa ihop Anders.

»Men når han blir dö en gang å kommer te hemmel å änglan
sier te’n: ’Nu ä du allt sali, Annersch,’ så ä dä int fritt att


[1] Förr i världen.
[2] Vem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0573.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free