Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka till Sveriges mark, till den ljuva grönskan,
som vederkvicker även de tröttaste och mest förgråtna
ögon.
Många andra sagor har Selma Lagerlöf förtäljt för stora
och små barn, och hennes Legender höra till den svenska
litteraturens ädlaste smycken. Verkligheten förvandlas
genom hennes trollstav till underbar saga, och sagan blir
trovärdig verklighet. Men aldrig vet man, »hur det skall sluta».
Själva hemligheten i hennes konst ligger däri, att det
oväntade alltid inträffar. Författarinnan överraskar oss med
det oväntade — på samma sätt som livet självt gör. »I en
tid, som framför allt förefaller erfaren och gammal, med
rynkor vid tinningen och ett världsklokt leende kring munnen,
betraktar Selma Lagerlöf världen som en för första gången
öppnad sagbok och förmår berätta, vad hon ser, så att de
gamla och överkloka runt ikring också bliva såsom barn och
hänga vid hennes mun», säger Levertin.
Realismen hade haft ett oemotståndligt behov av att
plocka sönder allting och undersöka, hur det såg ut inuti.
Genom sin nyktra analys hade den också gjort slut på det
underbara och sökt förvandla hela verkligheten till ett torrt
räknestycke. Men just det underbara och övernaturliga
i verklighetens värld är Selma Lagerlöfs livsluft, är
drivkraften i hennes berättargåva.
Men Selma Lagerlöf har ej blott uppfriskat oss »sena
tiders barn» med sagan, sådan dess röst hördes i
mänskosläktets barndomstider; hon har ej blott visat oss, hur mycket
vackert det finns i livet; hon har också visat oss, hur
mycket gott som sker i världen. Överallt söker Selma
Lagerlöf att se det goda i sina medmänniskors görande och
låtande. Hon är i det avseendet den absoluta motsatsen
till August Strindberg, den store satirikern, som med
diabolisk träffsäkerhet upptäcker det maskstungna och ruttna
och alltid hänsynslöst avslöjar det. Selma Lagerlöf åter
ser på hela tillvaron med ett blitt leende. Dumheterna och
förvändheterna undgå henne icke, men de förarga henne ej
heller. Hennes världsuppfattning är »en mild och värmande
optimism». Hennes själ är icke anfrätt av den gängse
världssmärtan. Därför är hon en så sällsynt välgörande bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
