- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
580

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Selma Lagerlöf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och den som är far till en kejsarinna, han får förstås
lov att själv bli kejsare. I kejserlig skrud visar sig också
stackars Jan för hela socknen. Och nu är han lycklig. Att
folk skulle bli överraskade, var ju helt naturligt, isynnerhet
så nedlåtande som han var, trots all sin makt och härlighet.
Han är bara glad över att vara så där mäktig och
ansedd och att kunna göra hela socknen en heder. Och då
hennes nåd på herrgården förebrår Jans hustru, att hon
inte tar de galna grillerna ur mannen, säger hon: »Jan är
inte stollig. Men Vår Herre har satt en skärm för ögona på’n,
så att han inte ska behöva se det, som han inte tål ve å se.
Å det kan en bara vara tacksam för.»

»Allt gott, som finns hos mej, det har jag lärt åv Jan», äro
hennes sista ord, innan hon skiljes från livet.[1]

Nog är det synd om människorna. Men riktigt synd blir
det till sist ändå bara om dem som inbilla sig något vara,
brösta sig över egen kraft och förträfflighet och förstocka
sina hjärtan. De som kämpat sig till ödmjukhetens gåva,
för dem får livet en vacker mening.

Det är något så rörande troskyldigt med Selma Lagerlöfs


[1] Kejsaren av Portugallien är med i berättelsesamlingen »Troll
och människor
» också. Där får man se honom vid Kils station
hälsa sin ämbetsbroder Oscar II välkommen. »Go’dag, min snälla
Oscar den andre!» säger han och sträcker fram handen till hälsning.
»Go’dag du!» svarar kungen. »Vad är du för en?»

»Då svarade karlen, som sanningen var: ’Jag är kejsar Johannes av
Portugallien.’ Men han sade det med en så mild och len röst, som det
var honom möjligt, för det kunde ju hända, att kungen var van att
alltid vara den förste här i landet, och att han inte skulle tycka om, att
det fanns en, som stod lika högt som han.

’Kors i alla mina dar!’ sa kungen och lät riktigt glad i rösten. ’Är det
en ämbetsbroder, som jag råkat ut för?’ — ’Ja, vi ha väl ungefär samma
börda te å bära’, sa då han, som var kejsare, så ödmjukt, så. För se,
att skryta över att han hade ett högre ämbete, han, än den andre, det
skulle han aldrig ha kunnat förmå sig till att göra.» Och så blev det
ett förståelsefullt samtal, ända tills kejsaren av Portugallien började
tala om faran för krig på Sveriges västgräns. Då blev kung Oscar så ivrig
att betyga sin fredskärlek, att kejsaren måste lägga handen på armen
på honom. ’Min snälla kung Oscar! Min snälla kung Oscar!’ sa han
för att lugna honom.»

»Men folket runt omkring tyckte, att kungen talade så vackert, att
de fick tårar i ögonen.» Och nu vågade de sig fram med blommor och
sång och hyllningar, som de i början inte kommit sig för med; för nu
hade han värmt dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0582.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free