Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Selma Lagerlöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
berättelsekonst. Hon är och förblir det stora barnet, som
tryggar sig till fadershanden. Den leder ju alltid
människobarnen till det bästa, hur mörkt det än kan se ut för
tillfället, och hur underliga vägarna dit än kunna förefalla.
Gripande är i boken »Troll och människor» sagan
om »Bortbytingen», den fula, elaka trollungen, som
trollkäringen lagt i stället för det vackra barn, hon rövat bort
från bondhustrun. Kvinnan blir en god och uppoffrande
fostermor för bortbytingen, hon skyddar honom för sin
mans käpprapp och räddar honom ur livsfara. Och allt
detta visar sig ha varit en omedveten yttring av den allt
besegrande moderskärleken. Ty när bondhustrun till slut
för trollungens skull gjort sig hatad av alla och t. o. m. offrat
det som var henne kärare än livet, sin mans kärlek, då ha
trollen ej längre någon makt över hennes eget barn, då
kommer hennes lille vackre gosse till henne igen och talar om, att
för var gång hon varit snäll mot trollungen, har hon räddat
sitt eget barn från något ont hos trollen.
En egendomligt betagande makt är det också i berättelsen
om den halländske bondpojken Sigurd i Bredane, som får
tattaren Jan med de svarta ögonen till vän och följer honom
som en trogen hund, ända tills han blir anklagad för en
häststöld, som Jan begått. När tattaren då, i stället för att
hjälpa sin oskyldigt anklagade kamrat, vittnar mot honom,
då öppnas Sigurds ögon. »I det ögonblicket, då han hade
sett Tattar-Jan in i själen och uppdagat, att han innerst
inne var falsk och hård, blev han löst från många års
förtrollning, och det var glädje i hans själ över att den nu fick
bli fri igen.» När han får sin dom, lydande på flere års
straffarbete, då är han också överens med sig själv, att så snart
han kommer ut igen, skall han ta upp arbetet på sin fäderneärvda
gård. Där vill han fortsätta den kamp mot flygsanden,
som hans far och förfäder fört utan att förtröttas. Alla
gårdar runt omkring hade blivit öde och övergivna, då man
i oförstånd högg ned skogen och flygsanden ryckte fram i
stället. Men Sigurds ättefar hade varit en sådan karl, som
inte kunde tåla att bli tvingad att flytta mot sin vilja. Och
på samma sätt hade det varit med hans ättlingar efter
honom. »Något, som styrkte dem, var nog det, att det följde
anseende med att föra en sådan strid. Folk tyckte om att se,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
