- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
584

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Per Hallström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

alltid litet förstrött», säger han, »och det var som en av mina
egna ’vilsna fåglar’ jag vandrade på landsvägar och i
småstäder, drömmande om en helt annan värld, men då och då
lockad till lek med de skymtar, jag fångade ur omgivningen.»

»Vilsna fåglar» är egentligen ett barn av åttiotalet med
dess missnöje med samhället, och författarens skämt är
bittert. Men vad som skiljer Hallström från åttiotalets
män är en innerlig medkänsla med de mänskliga individerna
som sådana. Han vänder sig icke med kritik mot
samhället självt, ty han tror, att felet ligger i den
individuella människonaturen.

En sådan skiss som »Olles mor» hör till de bilder ur livet,
som gå läsaren genom märg och ben. Hur förfärande naket
och armt kan ej livet vara för en stackars uppoffrande kvinna,
som blir kedjad fast vid en kall och känsloslö man!

Oförliknelig är Hallströms förmåga att låta de döda
föremålen verka med till helhetsstämningen. Olle, mors slitvarg,
har gått bort från hemmet, och modern irrar förtvivlad
omkring och söker och ropar med darrande förfäran nedåt
sjön, där man till slut skulle hitta gossens livlösa kropp.
Grannarna komma också till och börja leta. Då är det någon,
som hittar på att man skall ringa i en gammal klocka, som
aldrig använts på många år. Kanske skulle Olle vägledas
hem av ringningen, ifall han gått vilse.

»Aldrig», säger författaren, »kan jag glömma det första
slaget, kläppen slog. Jag vet inte, om det var för att klockan
var så gammal och hade hängt så länge i sitt dunkel, utan
att någon tänkt på den, och hade tärts av övergivenhet och
tysta års tomhet, men den gav ett klagande skri, som nästan
skrämde oss att gå ifrån den. Ett skrik av tillbakaträngd
sorg, som ej törs mäta sitt djup, ett ängslans rop, som
knappast tycktes våga sig utom sitt trånga valv; vi skakade av
rädsla, vi barn ... Vi visste alla, att Olle var död, och vi
ropade honom ändå.»

Författarens varma, stilla medkänsla med dem som
kommit på livets skuggsida sträcker sig också till den gamla
utslitna skjutsmärren, som skenar med dödens börda. »Hon
tycktes helt ung igen, sporrad av detta krafternas övermått,
som i dunkel, stormande livsglädje driver de unga fölen
att flyga fram över fälten. Det tycktes mig, att hon själv

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0586.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free