Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Erik Axel Karlfeldt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Farväl, min dröm om glans och bragd;
jag är av trynfä ombelagd.
Jag repar löv vid alebäck,
jag samkar drav och hästars träck,
jag sörpar kli och agnar
att främja dessa bestars späck.»
»Hon löser silkespåsens garn
och räcker fikonpaltar
och mandelbröd åt svinakarln.
De sätta sig på tuvans rund,
han kysser hennes fina mund
i skygd av breda galtar.»
»Hans själ blir sällsamt varm och vek,
han skådar ut bland bok och ek
med vinsällt fromma blickar.
Han ser det unga parets lek,
och fadershult han nickar.
Han stiger ned, han går därut:
’Min vän, din ringhets tid är slut,
din svintjänst var en prövning,
och manligen du härdat ut
i stränga dygders övning.
Se, härligt har min hjord du fött,
att svålen glänser på dess kött.
Nu kom och sitt vid silvertråg
och njut den spis, du själv har gött,
och skumma spad med sleven,
och var min medregent och måg,
ty jag är gammal bleven!»
»Eva står skamsen i lackröd sol,
tummar sin stadiga fikonlövskjol.
Adam, i gröna kalsonger,
grinar av knip och ånger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
