- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
605

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Realismens och naturalismens genombrott i litteraturen. Nyidealismen - Nittiotalet och nyidealismen - Albert Engström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Dammens gamla stockar verka helt paleontologiska, och väldiga
kräftor gå in i mystiska hålor. Rudor med ærugo nobilis[1]
och en aning om guld gå stora och feta under näckrosblad
och bland Batrachium, och när en gammal ärevördig gädda
svänger med sin väldiga stjärt, går en stillsam och bruntet
dyning över tjärnen bara som en påminnelse om att där
finns liv. Jag känner mig besläktad med denna damm.»

En ursprunglig natur är han med något av primitiv
järnåldersmänniska och bärsärk i sig, en senfödd viking, som
när han kommer till Dalarne, fägnar sig åt det gamla
Moramålet, därför att, som han säger, »det ger mig en smak av
blod och hedendom i munnen, då jag härmar det».

För nutidens stora sociala rörelser kan ingen stå mera
främmande än denne »vilde» — ett namn som alldeles
ovanligt bra passar på Albert Engström. Detta vildens
oförstående inför dessa ideella faktorer i tiden tar sig uttryck av
beundran för exempelvis spritsmugglarens onekligen
riskfyllda hantering. Han ser på smugglingen som ett stort
äventyr och därmed punkt.

Bland sådana ursprungliga människor som lapparne
känner han sig särskilt hemmastadd. »Jag skulle», säger
han, »vilja följa med fjällapparna och leva mitt återstående
liv med dem. Jag känner visserligen, att jag borde ha tänkt
på detta förut, och att det är för sent nu, men jag känner
samtidigt, att jag har gått miste om den verkliga lyckan
i livet, därför att jag icke bröt nog tidigt med den så kallade
kulturen.» Han älskar dessa primitiva människor och finner
dem upphöjda över småaktigheter och futtigheter. Av
samma skäl känner han stark sympati för andra primitiva
mänskliga typer, vilkas liv har något av äventyr över sig,
framför allt sjömannen, fiskaren och jägaren. De äro härdade
i livets strider och ha skaffat sig en egen livsfilosofi. Bland
denna sorts människor och i den oberörda natur, vari de
föra sin kamp för tillvaron, utvecklar sig hans berättarkonst
i sin fulla, obändiga frihet. Som havets och skärgårdens
skildrare har han blott en överman, och det är August
Strindberg. Läs t. ex. Engströms skiss »Storm»! »Två dygn har
den nordliga stormen varat, och Ålands hav är gropigt.


[1] Förnäm patina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0607.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free