Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jenny Lind och Kristina Nilsson - Kristina Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tidning, Ȋro icke de minst dyrbara juvelerna i Kristina Nilssons
konstnärskrans. De bära vittne om hennes hjärta, och det
vittnet skall leva ännu, sedan hennes sång förklingat.» Mot
sina anhöriga därhemma visade hon sig också mycket minnesgod
och delade med sig av sina håvor, så att alla hennes syskon
kunde sitta på skuldfria gårdar.
Från andra sidan oceanen kommo lockande anbud även till
den nya svenska näktergalen, och på hösten 1870 antog
hon engagemang för 100 kvällars uppträdande mot 1,500
dollars för vart och ett.
Det var en på förhand given sak, att hon skulle erövra den
nya världen efter att ha lagt gamla världen för sina fötter.
Hon tjusade och förtrollade ej blott genom sin röst utan ock
genom en skönhet, som ej var av det marmorliknande slaget
utan förhöjdes genom den underbara strålglansen från de
djupa, stålblå ögonen och genom ansiktsuttryckets livliga
återspeglingar av hennes skiftande stämningar, sådant som
ingen fotografi kunde fånga.
Helt naturligt gjorde man jämförelser mellan Kristina
Nilsson och Jenny Lind. Bägge hade de en ljus nordisk
sopranstämma med mycken innerlighet i. Men Jenny Lind
var vekare och mera inåtvänd, ett barn av romantikens
vemodsfyllda, trånande tidsålder, en liten Stockholmsflicka, som
från barndomen hållits instängd och snörd i tvångströja.
Torparflickan från Småland bar däremot livet igenom med sig
en fläkt av friluftsmänniskans hurtighet och sunda, en smula
robusta livskraft. Hon var ett vida kraftigare instrument
än sin stora landsmaninna och en alltigenom harmonisk
natur med en viss solid humor, som rådde på de mörka
makterna i livet. Var det romantiska i tonernas värld Jenny
Linds rätta sfär, så låg Kristina Nilsson mera åt det realistiska
hållet. Men med dessa olikheter mellan dem båda kunde det
sägas även om Kristina Nilsson, att »sång och själ hos henne
voro ett». En framstående samtida musikkritiker skriver
om henne: »Varje ton får prägeln av en medveten, klar,
behärskande ande ... Det är något i stämmans ljud, i
klangfärgen, som liksom målar hennes egen ståtliga figur, den rena
profilen och hennes plötsliga rörelsers skönt behärskade och
dock nyckfulla behag.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
