Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång i Kristiania. Det var på kung Gustafs önskan, som
mötet ägde rum där. Den självövervinnelse, han lade i dagen,
då han nu åter besökte sin faders forna rike, som han senast
lämnat under mycket upprörda förhållanden, vittnade om
en sant kunglig högsinthet, som också väckte beundran i
hela Norden, ej minst bland Norges folk. Hans första besök
där efter unionens brytning blev också en triumf, den
vackraste någon svensk konung på långliga tider firat. Hans
eget folk kände sig stolt över sin konungs uppträdande, och
även i Danmark applåderades den vackra akten med
förtjusning.
Noblare har aldrig någon furste manifesterat en önskan
att stryka ett streck över sådant, som kunde hålla
gammalt groll vid liv. I det tal, varmed kung Håkon vid
galamiddagen å slottet den 28 november hälsade sin frände,
uttalade han också sin glädje över att kung Gustaf genom
sitt besök i Kristiania givit grannlandet »ett säkert bevis
på att vad som tidigare stått emellan oss icke längre
kastar skugga över enigheten i Norden», och över att »det
olycksaliga världskriget, trots allt, burit en god frukt för
Norden: en stärkt broderskänsla».
Med stark spänning motsågs helt naturligt kung Gustafs
svar. Han yttrade bl. a.: »Eders Majestät och det norska
folket böra kunna förstå de känslor, med vilka jag i dag
åter beträder det land, som såväl fem av mina företrädare
som även jag, i egenskap av regent, styrt under en
sammanlagd tidrymd av över 90 år. Jag skulle icke vara ärlig
varken mot mig själv eller mot historien, om jag sade, att
vad som inträffade år 1905 ännu kunnat glömmas. Brytningen
av den förening, som instiftades av konung Karl
XIV Johan, tillfogade enighetstanken på vår Skandinaviska
halvö ett djupt sår, till vars läkande jag från min sida livligt
önskar att bidraga. Det är därför, som jag i dag infunnit
mig här för att säga Eders Majestät och den forne
unionsbrodern: Låtom oss skapa en ny förening, icke av det gamla
slaget men en förståelsens och en hjärtats förening, vars
livskraft jag hoppas skall vara av mera beståndande natur
än den forna! Var och en för sig äro vi tre små nationer, men
tillsammans bilda vi dock en faktor att räkna med, då, det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
