Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vetemjöl var det nu så ont om, att man på vanligt
bröd- och mjölkort fick blott en ytterst ringa kvantitet därav.
Endast personer, som ledo av vissa magsjukdomar, utgjorde
undantag och erhöllo uteslutande vetemjöl på sina brödkort.
Men i gengäld utestängdes de från all kaffetilldelning.
Från lantmännens sida uppstod ett lätt förklarligt
missnöje med det starkt ingripande förmynderskap från statens
sida, som beslag och ransonering inneburo. Skulle man
inte få förfoga över vad man med eget arbete och
omtänksamhet producerat på egen torva!
Men det skulle bli ändå värre det olycksaliga året 1917,
då vi drabbades av en missväxt på både brödsäd och foder
så svår, att vi icke skådat maken därtill på långliga tider;
och detta i en tid, då vi till på köpet voro avstängda från
spannmålstillförsel utifrån. Det betydde, att vi måste nöja
oss med hälften av vanliga brödportioner. Då förstod man,
hur nödvändigt statens ingripande varit redan på ett
tidigare stadium. Men frågan, den hemska frågan var, om
ens det skulle hjälpa. Ty om ingen hjälp komme utifrån,
måste det på våren 1918 gå därhän, att undernäringen
övergick till ren hungersnöd. Det var allvarligt fråga om att
betydligt minska de förut knappa brödransonerna och blanda
värre saker än bark i brödet, bl. a. sådana ur
näringssynpunkt fullkomligt värdelösa ämnen som
cellulosa- och timotejmjöl bara med tanke på att lura magen och döva
hungerkänslan. I de s. k. bakelserna ingick en tid inget
annat mjöl än dylik »bukfylla», och de stackars hästarna
fingo länge stå och tugga ett pappersliknande cellulosafoder.
Vår räddning blev till att börja med, att vi från
Danmark fingo rätt betydande mängder livsmedel. Vi hjälpte
i stället danskarne med järn- och trävaror. Det var ett
vackert drag av solidaritet mellan de tre nordiska folken,
att de sålunda efter bästa förmåga bistodo varandra med
förnödenheter. Och detta varuutbyte var byggt icke på
kompensationer utan på ömsesidigt förtroende och god
vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
