Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid
- Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Våra förluster av människoliv och förnödenheter.
Neutralitetskränkningar.
Den första mera direkta känningen av världskrigets fasor
hade vi fått i september 1914, då underrättelse kom, att
Wilsonlinjens ångare St. Paul gått på en mina vid engelska
kusten oeh sprängts i luften. Nästa olycksbud kom i oktober,
och sedan följde en hel rad andra. På en ny trade, som
öppnats till den finska hamnen Mäntyluoto, förolyckades
nästan i ett slag tre ångare, antagligen genom tyska minor.
Dessa olyckor medförde, att trafiken på Finland för någon
tid avbröts.
I slutet av november drabbades vår handel av ett hårt
slag, då Tyskland förklarade allt vad trävaror hette för
krigskontraband. Framför allt ville tyskarne därmed
förhindra export av pitprops för de engelska kolgruvorna. Som
tyska flottan var herre i Östersjön, måste vi alltså söka
oss nya, besvärliga vägar tvärs över halvön för exporten av
Norrlands och mellersta Sveriges trävirke, nämligen dels över
svenska västkusthamnar, dels över Norge.
Men olyckan kommer sällan ensam, isynnerhet under ett
världskrig: från andra hållet riktade England ett nära nog
förintande slag mot vår export av järnmalm, som ju till allra
största delen gått över Narvik och Rotterdam till Tyskland.
Denna export låg det naturligtvis i Englands intresse att
göra slut på, och de havsbehärskande britterna skaffade sig
också i början av november möjlighet att kontrollera denna
vår trafik genom att förklara Nordsjön för ett militärt
område, där utlagda minfält gjorde det nödvändigt för
handelsfartygen att taga en viss, av England föreskriven väg
från Norge till Skottland och sedan längs engelska kusten.
Här hemma försökte man minska olägenheterna för vår
malmexport genom att leda den över Luleå till Tyskland
direkt i stället för över Narvik och Rotterdam, men
inkomsterna på de malmlaster, som gingo den vägen, räckte
ej på långa vägar när till för att utjämna skillnaden mot
vad vi fordom tjänat, isynnerhet som engelska undervattensbåtar
snart gjorde även Östersjötransporterna riskabla.
Förgäves protesterade de neutrala staterna i norra Europa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0678.html
