Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjordes upp, och vinstberäkningarna antogo
ofta fantastiska proportioner.
Samtidigt växte kristidsjobbarnes skara i antal och
välmåga. Det blev härliga dagar för smarta individer, som
»bitit huvudet av skammen». Trots alla statsreglerande
åtgärder blevo alltså de ekonomiska motsatserna emellan olika
samhällslager nu mer skärande än någonsin. Medan hantverkare,
tjänstemän och en stor del av den forna överklassen
fingo vara glada, om de kunde få de allra nödvändigaste
levnadsbehoven fyllda, och den intellektuella medelklassen
hotade att alldeles gå under, uppstod en ny sorts
överklass, bestående till stor del av sådana individer, vilkas
livslust det var att vältra sig i pengar och utmanande
lyx. Även efter kriget fortsatte denna avart av
ståndscirkulation med hejdlös fart. Den allmänna depressionen
vållade krascher, vilka i omfattning svarade ej blott mot
de tusende kristidsföretag, som växt upp under kristiden,
utan också drabbade många gamla solida firmor, vilka
inlåtit sig i allt för vittutseende företag eller farliga
engagemanger med andra affärsföretag, som nu drogo dem med
sig i sitt fall. Och efter affärsföretagen kom turen till
bankerna. För somliga blev det stora skrällen, andra måste
avskriva väldiga delar av sitt aktiekapital, och flere av de
största och solidaste bland dem kunde i likhet med våra
förnämsta industriföretag ej ge någon utdelning på flere år.
Hårdast drabbade depressionen de gamla och utslitna,
som hade sin arbetsdag bakom sig och nu sågo sina
besparingar smälta ihop och sina årsinkomster från de företag, vari
de satt in sina pengar, utebli. De yngre och ännu arbetsföra
ha ju alltid hoppet om bättre tider att leva på. Och så har
det för resten nu blivit så vanligt, att folk förlorar sina pengar,
att man inte längre tar det så tragiskt med sådana
ekonomiska händelser som förr, bara hälsa och arbetskrafter
finnas kvar. Det är ju ändå inte det väsentligaste i
människans tillvaro att behöva inskränka sin våning och lägga
bort överklassvanor, som för resten inte alltid varit så
lyckobringande. När danska prinsar inte dra sig för att låta all
världen veta, att de och deras anhöriga förlorat sina pengar,
och att de följaktligen beslutat sig för att ta plats, den ene som
kontorist, den andre som mejerist i Kanada, då känns det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
