- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
696

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»herrskapshus» med verandaåbäken i Göteborgs skärgård.
Huruvida de innesluta de mycket beryktade två fortepianona
må lämnas osagt. De tillhöra sannolikt mera de elaka
ryktenas värld än verklighetens.

Det ekonomiska uppsvinget för våra storsjöfiskare
inträdde egentligen år 1917, då tyskarne, som själva voro
avstängda från sina fiskeplatser, betalte nästan vad som
helst för allt ätbart. Högkonjunkturerna stego ytterligare
därigenom, att västkustfisken även här i landet fick ersätta
stora delar av förut mera vanliga födoämnen. Fiskets
högkonjunktur motvägdes dock i ständigt växande grad därav,
att alla förnödenheter för bedrivandet av detta näringsfång
kolossalt fördyrades.[1]

Den högsta nettobehållning på sillfiske, som man känner
till under någon säsong, var omkring 8,000 kronor pr man.
Och det var ju ganska vackert även i en tid, då penningvärdet
sjunkit ofantligt och alla förnödenheter kostade
flere gånger så mycket som förr. Men hade dessa havets
arbetare inte gjort så pass stora vinster under de goda åren,
så skulle det snart ha varit slut med dem, när de onda åren
kommo. Och de började redan med fiskesäsongen 1919—20.
I likhet med så många industriidkare hade våra fiskare
räknat med att högkonjunkturerna och den ivriga efterfrågan
på deras produkter skulle stå sig en längre tid framåt.
Även de slogo sig olyckligtvis på utvidgning av rörelsen
och lade sig till med nya båtar för en 40—50,000 kronor
stycket. Så kom i och med »fredskrisen» bakslaget hastigare
än uppsvinget på sin tid, och de som lagt ned sina


[1] Man kan förstå, vad det betydde, när priset på ett fat motorolja
sprang upp från omkring 30 kronor till över 1,000, ja på sina håll fick
betalas med 1,500. Och märk, att det i medeltal gick åt två fat om
dagen till varje vadlag!

Det lät onekligen storståtligt, när man fick höra talas om ett vadlag,
som i det första kast, det gjorde med vaden, under det lukrativa sillåret
1917—18, fick upp sill för 16,000 kronor. Men hur många var det väl,
som hade sådan tur? Vadlaget i fråga gjorde även i fortsättningen
flere goda fångster. Men så förlorade de vaden — det är lätt gjort
i storm och tjocka —, och en ny vad kostade på den tiden en 30,000
kronor. När fiskesäsongen var slut och alla omkostnader betalta,
hade kompanjonerna 150 kronor per man i behållning efter 7 à 8
månaders strävsamt och livsfarligt knog i vinterköld med döden lurande
på sig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:31:17 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/9/0698.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free