- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
700

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förslag om hur Nationernas förbund skulle förfoga med
öarna. Rapportörerna ansågo i motsats till juristkommissionen,
att Finland hade lagliga anspråk på Åland, och tillstyrkte,
att öarna skulle tilldelas detta rike. Då man från
svensk sida redan från början givit tillkänna, att Sverige
komme att under alla förhållanden böja sig för rådets beslut,
men Finland däremot förklarat, att det icke skulle finna sig i
en dom, som berövade det Åland, fattade Nationernas förbunds
råd sitt beslut i enlighet med rapportörernas förslag.
Man ville — för att använda rapportörernas motivering —
icke »förödmjuka» Finland genom att låta det gå miste om
Åland, ty en sådan förödmjukelse vore »alldeles särskilt bitter
för en stat, som har ungdomens ömtåliga stolthet». Däremot
förväntade man av Sverige, att det nu skulle spela samma
vackra roll som år 1905, då det »på ett högsinnat sätt löste
unionen med Norge».

Förbundsrådet gjorde dock det tillägg till beslutet, att
öarna skulle neutraliseras och icke finge befästas, samt att
ålänningarne skulle erhålla vissa garantier för sitt svenska
språk och sin kommunala självstyrelse. Rådet skulle självt
övervaka, att dessa garantier tillämpades.

Ministärernas växling under kristiden.



På våren 1917 hade det inom både ententen och de svenska
vänsterpartierna växt upp en stark folkstämning mot den
Hammarskjöldska politiken. Dess motståndare pekade framför
allt på Kogrundsrännans stängning samt statsministerns
obenägenhet för eftergifter gent emot England och sammanställde
dessa förhållanden med den tilltagande knappheten
på livsmedel och andra förnödenheter. Affärsmän och annat
praktiskt folk funno Hammarskjölds politik behärskad av en
alltför långt driven formalism. Politik har definierats såsom
»konsten att komma överens om det, som man av egen
kraft ej kan komma förbi». Men mot Hammarskjöld riktades
den förebråelsen, att han hellre processade än kompromissade.
På den vägen kom man ingen vart med Albions stolta söner.

Utrikesministern representerade en annan ståndpunkt.
Han hade på hösten 1916 genomdrivit, att underhandlingar
öppnades med England; men då de svenska underhandlarnes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0702.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free