- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / IX. Den sociala och kulturella utvecklingen från Oskar I:s tid till våra dagar samt De politiska förhållandena under Karl XV:s, Oscar II:s och Gustaf V:s regering 1859-1923 /
723

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Politiska förhållanden på Gustaf V:s tid - Vi och världskriget

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

huvud taget lyckades alis driva upp någon minimal kvantitet därav.

Livsmedelsnämndens försvar för detta sätt att sköta sitt
förtroendeuppdrag är pengar värt. Det hade uppdagats, att
nämndens egen arbetspersonal på hösten 1917 började i
tysthet och utan betalning lägga sig till med vad som föll dem
i smaken av förråden.[1] Och då varken sträng bevakning
eller visitation vid arbetstidens slut hjälpte, kom nämnden
på den geniala idén att skänka av stadens pengar till en
förening, där ej blott den hederliga delen av personalen
utan även den långfingrade fick varorna billigare, än
hederligt folk kunde få dem för i handeln.

»Genom samköpsföreningens tillkomst minskades stölderna
märkbart», konstaterade livsmedelsnämnden belåtet. Inget
tvivel alltså, att nämnden här anvisat nya vägar, vida bättre
än det gamla bråket med rannsakningar, böter och andra
tråkigheter mot tendensen att lägga sig till med andras egendom!

Det kan ju också vara en tröst, att det åtminstone fanns
några, som fingo riktig glädje av livsmedelsnämndens
verksamhet. För inte blev det den allmänhet, som man
pungslog på omkostnaderna. Nu kommer nämligen det
oförsvarligaste av alltsammans. Denna utmärkta
livsmedelsnämnd, som bara köpte och köpte allt vad den kunde komma
över, den tycks ha sett sin egentliga uppgift i att lagra,
lagra... bara lagra! Om Stockholms undernärda
befolkning skulle få någon glädje av det lagrade, det var en
fråga av underordnat intresse. Sådana där löjliga
filantropiska synpunkter fingo ej förrycka direktörsherrarnes
höga och krävande uppgifter, som ju voro av rent »teknisk»
art. Kommissionsherrarne lade sig att ruva över sina väldiga
förråd som drakar över guldet, med den påföljd, att
oersättliga födoämnen ruttnade bort. När de förvandlats till
svinmat och gödsel, först då fingo de föras ut ur lagerlokalerna.
Under den svåra vintern 1918—19, då stora befolkningslager
svulto och hade svårt att skaffa sig mat för dagen, lågo
våra livsmedelsdirektörer och »tjyvhöllo» på sina stora lager


[1] Av nämndens räkenskaper framgår t. ex., att ett hundratal kilo
sockrad choklad »förkommit», likaså 130 dussin tvål, som på den tiden
ju också var en mycket eftersökt vara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:36:26 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sfubon/9/0725.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free