Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg och rättelser - Näringslivets ekonomiska ryggrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nog, och ibland, när kassan var läns, fick han knoga som
hamnarbetare. Men sitt humör höll han lika friskt för det.
»Jag känner mig nöjdare med några pence på fickan än
mången annan med många pund», skrev han en gång hem till
sin mor. Och i ett brev till en god vän säger han: »Jag kan
leva kronans kaka förutan, och då är jag mera oberoende;
visst är det sant, att man i Sverige ingenstädes kommer utan
titlar, men min gudomlige Franklin säger: ’Undvik dem som
synas besvärade av ditt sällskap!’ Detta tillämpar jag så,
att där jag ej är välkommen utan titel eller uniform, där
kommer jag ej andra gången.»
Efter två års frånvaro kom Wallenberg hem och blev nu
utnämnd till sekondlöjtnant men begagnade all sin lediga
tid till att se sig om ute i världen. Ett par år tjänstgjorde
han som befälhavare på vår första propellerbåt, ångaren
»Linköping», som gick mellan staden med samma namn och
huvudstaden. Hans ovanliga finansiella begåvning förde
honom emellertid mer och mer in på affärsbanan, och
småningom blev det klart för honom, att på bankväsendets
område väntade honom hans egentliga livsuppgift. År 1856
grundade han Stockholms enskilda bank. Därmed började den
moderna utvecklingen inom vårt bankväsen, och så
småningom utformades den banktyp, som ännu äger bestånd.
Wallenberg betonade kraftigt bankernas uppgift att uppsamla
sådana mindre besparingar, som annars skulle ha legat döda
på kistbottnen, och sätta dem i omlopp till ökande av
företagsamheten i landet. Därför, menade han, »borde
bankkontoret ligga lika nära till hands som bagarboden».
Före Stockholms enskilda bank fanns, egendomligt nog,
ingen privatbank i huvudstaden. De lånesökande hade att
vända sig till Riksbanken, som arbetade med ett mycket
tungt och föråldrat maskineri, eller till bolag eller enskilda,
som lånade ut pengar. Varken Riksbanken eller — för resten
— de då befintliga privatbankerna hade en aning om senare
tiders lösen »Tid är pengar». Den som där sökte ett lån, fick
ofta stå som på nålar i veckor, innan han erhöll ja eller nej,
och i förra fallet berodde räddningens stund på när banken
fick in tillräckligt med pengar för att kunna hjälpa honom.
Wallenberg gjorde hela banktekniken lätthanterligare och
redigare. Han omskapade bankväsendet från en byråkratisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
