Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Oetta förhdllefide Sr odisputabelt och visar att
Skrået kunnat angripas fr¿n en väsendtligare sida.
Men detta angrepp får då likväl icke ske från
näringsfrihetens ståndpunkt, ty principalen är der i
alldeles samma ställning som i skrået, att icke kunna
förskaffa sjelfständig bergning åt alla som han
uppammar till ett yrke och att vara despot öfver arbetaren.
Till en sådan lärlings belägenhet, såväl i yngre
åren, som sedermera, hörer, att allt öfverskott af hans
arbete, utöfver det som ytterst behöfves för hans
materiella lifsbergning, åtgår att öka principalens
förmögenhet, och denna går, vid hans bortgång, in i
en annan klass, genom arf. Således, om dödens hand
icke kommer välgörande öfver den arma under
styrkans ålder, så måste han, vid mer framlidna år,
då krafter och léfnadslust icke mera föranleda
samma resultat af hans arbete som förr, lefva med
ännu större umbäranden och ändock slutligen ‘’’falla till
last för det allmänna.*’
Visserligen har Hoffman dragit ännu en annan
konseqvens af det förhållande han uppdagat; men
han söker fegt lämpa den efter den närvarande
ställningen, ehuru tillfälle varit att för samtiden ådagalägga
hurusom felet ligger just deruti att någon skall
arbeta blott för andra och icke på samma gång för
sig sjelf. Hoffman säger att arbetarens bevisliga öde
att vara fattig på ålderdomen, härrör af för små
arbetslöner. Det är ett misstag, lönen kunde vara
större, till och med materiellt tillräcklig ooh följden
skulle åndå bli densamma, så länge man, för ar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
